Det häftigaste och vackraste loppet jag har sprungit. Men vi tar det från början!

Jag tog tåget till arlanda för att möta upp Lisa Sandberg förra onsdagen. Vi sov över där eftersom vårt flyg gick tidigt på torsdag morgon. Vi bokade resan med Team Nordic Trail, så vi var 12 st som möttes upp på arlanda. Vi flög till Barcelona och sen vidare med buss. Efter ca tre timmar var vi framme i södra Frankrike i en liten by som heter Font Romeu. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt! Font Romeu ligger på 1700 möh, så redan första kvällen tog vi en lätt jogg för att kroppen skulle få känna på den höga höjden. Det kändes kan jag säga, benen var riktigt tunga och andningen ska vi inte ens nämna. Men det brände i halsen och man flåsade som om man aldrig hade sprungit i hela sitt liv;) 

 

Så här fin utsikt hade vi från våran lägenhet, inte helt fel va!!:)

Under fredagen så sprang vi och kollade in omgivningarna, vi klättrade några höjdmeter till. Som högst var vi upp på 2200 möh. Det var så fint, vilken natur.

      

Så här såg banprofilen ut för loppet som jag och Lisa sprang. Det var några backar att ta sig uppför;)

Det var bara att ladda inför lördagens kraftprov. Vi sprang 25 km men det fanns även 10 km och 45 km att välja på. Starten gick kl 8,30 på lördagsmorgonen och redag då strålade solen på oss och det var riktigt varmt. Så vi visste redan där att det kommer att bli några varma timmar i springskorna.

 

Här står vi förväntansfulla med nervöspirr i magen och väntar på att startskottet ska gå. 

Nästan direkt började det att gå uppför och det fortsatte i några km. Det var riktigt jobbigt i början innan man hade fått ordning på andningen och benen började kännas bra. Efter ca åtta km var första vätskestationen, Lisa åt apelsiner som var riktigt goda! Vi såg en lång slalombacke framför oss och vi visste att där ska vi upp. 

Det var en häftig syn att på långt håll se den långa orm som ringlade sig uppför backen. Alla gick, och det fanns inte en tanke på att springa för det var väldigt brant. Backen var ca 1 km och det tog 18 min att ta sig upp för backen.

 

Väl uppe så blev det såklart nerför, vi sprang nerför hela backen igen fast på andra sidan. Efter det så blev det lite planare och vi kunde springa på. Tiden rullade på och vi njöt av den vackra naturen.

           

Som ni ser så var det väldigt varierat underlag som vi tog oss igenom, man var verkligen tvungen att ha koll på var man satte sina fötter. 

Svetten rann och vi blev riktigt varma så vi passade på att kyla ansiktet och huvudet i de sjöar och bäckar som vi passerade längs vägen. Det var helt gudomligt skönt:)

 

Efter 4.07 h så sprang vi imål! Vilken känsla det var på upploppet, publiken hejjade på en som att det var vi som vann;) Vilken stämning, det var så att man fick rysningar i kroppen. Jag tänkte flera gånger att alla borde verkligen få uppleva ett sådant här lopp!! Det var så roligt!

   

Jag och Lisa var riktigt nöjda med dagen när vi passerade mållinjen!

Efter en dusch, lite vila och mat så gick vi till målområdet och hejjade imål några av våra andra reskompisar som sprang 45 km, dom var ute mellan 5-7.30 h. Vilken prestation dom gjorde, man kan inte bli annat än imponerad!!

Så med trötta ben åkte vi hem till Sverige igen, dom flesta av oss sov sig igenom resan.

Jag har fortfarande träningsvärk i låren, men med härliga minnen som får en att bara vilja springa mer, mer och mer! Det är häftigt vad kroppen klarar av bara man tränar den!!

Nu blir det vila några dagar och sen hoppas jag att vi i simmacyklaspring-gänget ses och springer igen, men först blir det semester!

Trevlig sommar på er alla vänner!

När det blev en riktigt fin sommardag passade det bra att vara i Vansbro. I Vansbro händer det mycket denna vecka. Det har varit ett cykellopp på tolv mil. En löpartävling på 23 km. Simning i alla olika distanser och även Triathlon. Att jag åkte upp just idag berodde på att Lena skulle vara med på Tjejsimmet och Johan skulle köra Triathlon. Här kommer lite bilder.

Lena hämtar ut nummerlappen, det gick ju smidigt.

Lite nervöst inför sin första start i Tjejsimmet så det sitter bra med en kopp kaffe.

Nu är vi nere vid startplatsen och det står inte på förrän det är dags. 

Ser fint ut i älven idag. Inga vågor att tala om vilket känns bra.

Då är det bara att kränga på våtdräkten.

Minuter till start och allt är klart.

En jäkla massa rödluvor är det så det var inte lätt at urskilja Lena från alla andra. Men hon är där någonstans.

Sådär, efter 28 minuter klev hon ur Dalälven och det stod inte på förrän hon hade en medalj om halsen.

Vill ni se mer siffror från Tjejsimmet så kolla här:

http://www.emit.nu/Resultat/Vansbro/vansbrosimningen/2013/130706/

Sedan var det en snabbfika innan vi förflyttade oss ner till området för Triathlon. Starten där gick klockan tolv så Johan hade redan summit sina 1,9 km innan vi kom dit. Nu var han alltså ute på nio mil cykling.

Har ni sett, det var inte alla som hade ett sådan supportteam på plats. Vi var hela nio stycken som dagen till ära hade lika tröjor för att heja på Johan.

Här ser vi ryggen på "Lottis" som fixat tröjorna. Skoj skoj.

Här kommer Johan farande snabbare än någonsin, undra på det med sådan support.

Efter cyklingen är det 21 km löpning i värmen. Johan kämpar på och gör det bra dessutom.

Här är Clas Björling på väg att lägga segerkransen om halsen på snabbaste herre för dagen.

En mycket nöjd Johan är i mål på 5.07 tror jag det blev. En rejäl förbättring från fjolårets 5.31 Kanonbra jobbat Johan. Hoppas vi får följa dej fler gånger i Vansbro. Nu har vi ju redan tröjor dessutom.

För den som vill se siffror, kolla här.

http://apps.svensktriathlon.org/competitionresults.asp?type=details&competition_id=537&language=1

Kan även tala om att våra två Lisor har idag sprungit ett bergslopp i franska pyreneérna. Hoppas kunna få någon bild därifrån så småningom. 

Ha det bra så länge så ses vi.

Nu på lördag, den 29 juni alltså, bjuder Ann o Ingemar upp till en löptur. Samling hemma hos dem i Knutsbo kl 08.50 för en tur på ca 14-15 km med start kl 09.00

Slut upp för en fin sommartur och lägg en kommentar om du vill vara med!

Idag blev det äntligen en liten Triathlonpremiär för en av våra simmacyklaspringare. Det var Johan som ställde upp när det var dags för tredje serietävlingen av Dalacupen. Vid Långsjön i Romme var tävlingscentrum beläget. Uppskattningsvis var det ett trettiotal tävlande och ungefär lika många åskådare. Men nu kör vi lite bilder. Det är väl de alla väntar på.

Först är det lite sedvanlig information till alla deltagare om vilka regler som gäller, alla lyssnar men vissa verkade inte förstå. En av de enklaste reglerna att förstå borde vara at det inte är tillåtet att "ligga på rulle" alltså att man inte får ligga nära bakom framförvarande cyklist. Men rapporter kom att några ändå hjälpte varandra. Lite trist kan tyckas.

Sådär, nu är det nära start och alla är på väg ner i det varma vattnet. Nåja så varmt var det inte men med våtdräkt så går det bra. 

Nu har starten gått och samtliga ger sig iväg för att simma 300 m.

Johan har summit klart och nu åker våtdräkten av och cykelskor och hjälm skall på. 

Johan är snabbt uppe i sadeln och ger sig iväg på elva km.

Nu är det bara tre km löpning som återstår och det klarade Johan galant. Ett fint tillfälle att träna Triathlon är att vara med på dessa små, vi kan väl kalla det för tävling men på ett väldigt enkelt sätt. Alla går dock in för uppgiften på största allvar. 

I skrivande stund finns inga resultat att tillgå, men den som vill veta resultat eller läsa lite mer om kommande tävlingar kan klicka på länken härunder.

http://www.dalacupen.se/sv

Det var allt för ikväll, tack o hej.

Ja då är man äntligen i mål igen, känns nästan lite vemodigt. Inte för att det gick dåligt, för det gjorde det inte. Nej snarare för att det är över, något som man sett fram mot så länge. Men nu är det ju bara att börja om och att längta till nästa års Vätternrunda. För nog tror jag det blir några till.

Lördag morgon, snart start. Jag skall starta 04.58 och har precis kommit ner till startområdet då vi träffar Pelle och Kristina från Torshälla, två trevliga personer som vi träffat flera gånger på våra cykelresor på Mallorca. Pelle skall starta 05.04

Den här lappen med tider hade jag satt på ramen. Detta var åttonde gången jag skulle köra Vätternrundan. För mig som motionär har jag haft målsättning att klara tio timmar. Innan detta lopp hade jag klarat tio timmar tre gånger så nu spände jag bågen lite högre. 9.30 skall kanske inte vara helt omöjligt. Jag hade skrivit ut lite tänkta tider vid de fem tidkontrollerna med en sluttid på 9.30 Hur skulle det gå var frågan.

Två minuter till start och jag står i startfållan. 70 cyklister skickas iväg varannan minut hela natten.

Vid starten var det blåsigt värre sydvästlig vind på sex sekundmeter vilket innebär att när man åker neråt Jönköping så har man sidvind motvind mest hela tiden. Det går dock bra och kullerstenarna i Gränna passeras och även deras tidkontroll redan efter 2.23 vilket är sju minuter före mitt tidschema. Hur skall det gå, har jag gått ut för hårt måntro.

Fortsätter mot Jönköping och solen börjar värma, efter Kaxholmen då ca åtta mil är körda är det en rejäl uppförsbacke, jag stannar på toppen av backen och tar av mig armvärmarna samt även den tunna mössan jag har på mig. Ett snabbt stopp och så iväg igen. På ramen har jag 4.00 vid Bankeryd och jag passerar på 3.51 Känns bra så långt.

Skapligt pigg paserar jag Hjo efter 5.26 vilket är 4 minuter under schemat. Milen går fortfarande på 18-19 minuter och allt känns förvånansvärt bra. Frågan som börjar snurra i huvudet är, hur länge orkar jag i denna fart. Kör dock på och paserar även Aspa hela sex minuter under mitt schema. 

Här brukar jag vara riktigt trött tänker jag när jag paserar mil nr 22, 23 o 24. Idag känner jag mig dock stark även om de sista milen gått på ca 20 minuter. Men så när man helt har glömt bort vilken sidvind motvind jag hade på vägen ner mot Jönköping svänger man höger när man kommer ut på stora vägen vid lilla Hammarsundet. Aj aj aj, det var som att köra in i en vägg, mer behövdes inte, nu blev det mil som gick på ca 25 minuter och jag inser att 9.30 kan bli svårt att klara men jag ger inte upp hoppet. Börjar dock få ont i magen och överväger om jag skall stanna någonstans väl medveten om att min tidplan förmodligen kommer att spricka, men i detta läge kanske det ändå vore det bästa alternativet. Efter stora Hammarsundet finns en kontroll men varken jag eller cykeln vill in där, jag tar en rövare och fortsätter. Vet att det finns en kontroll även i Medevi om det skulle knipa. 

Medevi skall paseras på 8.45 om jag skall ha en chans att klara 9.30 och faktum är att jag är vid kontrollen i Medevi precis 8.45 Men nu var jag bara tvungen att svänga in i depån och uppsöka en BajaMaja och under tiden vid detta stopp gick chansen att klar 9.30 helt upp i rök. Men jag hade som sagt inget val. Det vet nog alla att jag stannar inte om jag inte behöver när jag har två mil kvar av 30. Men jag var så trött också så jag insåg att 45 minuter var för optimistiskt.

Det tog hela 51 minuter från sista kontrollen till mål. Jag rullade alltså i mål efter 9.43 Men det var väl bra, då kan jag ju ha samma målsättning ett år till. Lite mer träning och om allt stämmer så skall jag nog kunna få till det. Vi får se.

Nämnas kan också att jag förra året körde Halvvättern på 4.40 och Vätternrundan på 9.42 vilket blir 45 mil på 14.22 I år tog Halvvättern 4.39 och Vätternrundan 9.43 vilket blir 45 mil på, ja just det, 14.22 Det är väl ganska otroligt hur det kan bli. 

På väg hem, efter att ha sovit över i Motala så for vi in i vackra Norberg, för att göra vadå måntro?

Just det, ta en fika på Elsa Anderssons konditori.

Tack o hej så länge!

Nu är vi på plats i Motala och det närmar sig start. Visserligen har jag skjutit på den några timmar men det är ändå inte så långt kvar. Blev tilldelad en starttid på 02.24 vilket jag inte tycker var så bra. Nu har jag varit och hämtat ut min nummerlapp och passade då på att ändra starttid så nu blir det 04.58 vilket känns mycket bättre. Idag blir det mest att ta det lugnt, käka och dricka lite mer än vanligt, gå ner på torget och bara insupa stämningen som så sakta byggs upp nu inför första start. Det är härligt, fler av simmacyklaspringgänget borde ta chansen att vara med här nere någon gång, jag tror inte ni skulle ångra er. I år är det förutom jag då, även Rebecka och Johanna som får försvara simmacyklaspringfärgerna, vad det nu är för färg, men det kommer nog att gå bra.

 

Vi syns o hörs, kör hårt så länge, det kommer jag att göra. Återkommer med en rapport efter målgång när det nu blir, och när jag återhämtat mig.

Det blir ingen ledarledd onsdagsträning denna vecka. Det är vätternrunda uppladdning, jobb, skolavslutningar, många som har fullt upp denna vecka.

Men om det är någon som har tid och lust att hålla i passet så är det bara att skriva en kommentar så kan ni köra iaf!

Vi ses!!

Jajamen, vätternäventyret är påbörjat för åttonde gången. Här är vi precis i färd med att fara ner till Motala.

Torsdagkväll och uppladdningen har börjat. Solen har precis gått ner och det är snart dags att sova.

När vi ska ut på torget och hämta våra nummerlappar står självaste Patrik Hjalmarsson där och agerar välkomstkommitté för en stund. Patrik som numer bor i Motala.

Förutom att hämta våra nummerlappar passade vi på att köpa nya däck och slang till våra cyklar.

Lördagmorgon och Lena rullar iväg när starten har gått för hennes femte Tjejvättern.

3.37 senare rullade Lena i mål vilket var en förbättring med sex minuter från förra året vilket då var det snabbaste hon hade åkt. Lite retfullt var att hon blev stående i några minuter på grund av en broöppning. Riktigt retfullt är det när det bara var 350 m kvar till mål. 

Det är inte alla som, bara för att de bor i cykelstaden Motala cyklar speciellt ofta. Ägaren till denna cykel verkar ha annat för sig.

Nu har Lisa och Johan anslutit och det är dags att kolla igenom mässtältet en gång till, Här är det Lena o Lisa som funderar på vad dom eventuellt skulle behöva.

Johan visste vad han behövde, ett par nya sportglasögon.

Äntligen söndagmorgon och Johan, Lisa o jag ses här några minuter före start i det härliga vädret som det ser ut att bli.

Nu är vi i startfållan så nu är det bara sekunder kvar.

Nu är vi samlade vid målet igen. Denna gång tog det 4.39 vilket var en minut snabbare för Lisa och mig jämfört med förra året samt det snabbaste vi har kört. Vi höll ihop hela vägen och allt gick bra. Johan körde för första gången så han får vänta till nästa år för att sätta nytt personbästa.

För min del gäller det att ladda om till nästa helg då det är dags för Vätternrundan. Om detta lär jag väl återkomma vad det lider. Vi synes o höres. Tack o hej så länge.