Då det i morse var tio minusgrader insåg jag att jag inte skulle ut och cykla. Begav mig i stället ner i källaren för att köra ett konditionstest på trainern. Finns ett test på 45 min som kallas "FTP" som säkert betyder något som jag inte vet vad det är. Strunt samma. Nu är det dags för start.

Hela testet tar som sagt 45 minuter och är indelat i lite olika ansträngningsnivåer. Har precis börjat och kör enligt schemat 20 minuter innan själva hårdkörningen börjar. På TV:n ser jag vilken watt jag skall ligga på. Efter 20 minuter är det full gas som gäller, i 20 minuter. Det låter inte mycket men att gå på max i 20 minuter är ingen rolig sak.

Puh. Nu har jag hunnit med fem minuter återhämtning också men känner mig mer eller mindre svimfärdig. Hur det gick. Jovars. Har kört detta test två gånger tidigare. 29 mars fick jag ett resultat på 194. 4 augusti blev det 181 vilket alltså var en försämring. I dag blev det 187 vilket ändock är en förbättring från augusti men inte lika bra som i mars. Nu har jag en klar målsättning under vintern och det är för det första att komma upp till resultatet jag hade i mars, kan jag sedan höja det till 200 så vore det ju toppen. Bara att trampa på.

I går kväll satte jag igång en deg som skall bli lite småfralla.

Nu skall degen in i kylskåpet och kalljäsa över natten.

Uppe tidigt och igång med gräddningen. Ser ut att bli fint det där. Blir Lena glad när hon vaknar med lite nygräddat bröd på morgonkvisten.

Bara att grädda på.

En liten snutt om hur det kan gå till i mitt kök när jag sätter den sidan till.

Nu är det dags för ett träningspass också. Solen är framme och temperaturen kring noll. Bara att ge sig iväg.

Har ju bara 250 meter till bästa träningsmöjligheterna. Fortsatte min träning för att få lite styrka i benen. Upp och ner för lite småbackar. Det gör susen för mina klena ben. Men det är jobbigt. Men det är väl det som behövs.

15 km blev det på en timme och jag var aldrig längre bort än 700 m från där jag bor. Toppen toppen.

Det var tio minus i morse men nu skiner solen och det är bara två minus. Då sticker Johan och jag upp på berget och kör lite.

Det blev ett fint pass, eller rättare sagt drygt pass på en och en halv timme. Två personbästa som resultat, samt 150 i snittpuls och 173 i maxpuls. Verkar som jag lärt mig att ta i lite grann.

Samtidigt som det dinglar lite snöflingor är jag färdig för ett pass igen. När jag står här tänkte jag åka runt Ljustern och köra lite extra i backarna. Men så blev det inte. 

Jag hann bara ett par hundra meter så svängde jag in i skogen. Nu är jag dock vid Ljustern men jag har kört på ganska bra på lite olika skogsstigar.

I skogen ovanför sjukhuset är det så här fint. Mitt i november och bara att gasa i skogen, härligt.

Lyckades åka i lite lera också men det gör inget, cykeln skall ju ändå tvättas efter varje pass. Idag fungerade växlarna också. Igår var det fyra minus och problemet då var att växlarna inte fungerade efter ett tag vilket berodde på att vajrarna hade frusit. När cyklen hade stått i garaget en stund fungerade växlarna igen. En runda runt Ljustern blev det inte, men ett bra pass blev det. Tjo.

Funderade ett tag om jag skulle ta en grusvägstur men bestämde mig sedan för att köra lite på Ovangårdsberget som jag gjorde när Emil Lindgren bjöd in till träning. Sagt o gjort nu bär det snart av, har ju bara 500 m dit.

Hann inte åka mer än en halvtimme så slutade växlarna att fungera. Tur att jag hade nära hem och en cykel till. Nu bär det av igen, upp på berget och kör.

Sådär, nu har jag rejsat färdigt för idag. Nu när det börjar vara minusgrader är det definitivt mycket bättre att ta en timme hårdkörning i skogen än att vara ute tre timmar på grusvägarna. Kondis har jag ju så jag har nog större behov av den här typen av träning. Blir både styrka för benen samtidigt som det blir teknikträning bland stenar och rötter.

Idag blir det MTB-körning med självaste Emil Lindgren men eftersom jag hade deg i kylen vaknade jag tidigt. Redan halv sex var jag uppe och satte igång ugnen. Hann grädda några bröd innan det var dags att dra bort till klubbstugan.

Det brukar komma en hel del MTB-åkare när Emil bjuder in till körning. Nu är vi vid klubbstugan och Emil går igenom lite för oss hur det hela skall gå till. 

Först blir det ett par varv i lugn fart för att vi alla skall veta hur banan för dagen ser ut. Sedan skall det bli tre heat om vardera ca tio minuter. De snabbaste kommer att hinna åka tre varv på den tiden. De som åker i min fart hinner två. Sedan blir det vila ett tag för att återigen åka två heat.

När första heatet var avklarat visade Emil lite tips på hur man kunde ta en kurva där det var lite sten och rötter i vägen. Nu är vi mellan heat två och tre och då passar Emil på att tipsa lite hur man tar sig igenom en annan kurva med en annan typ av svårighet. Här ser vi Emil komma farande.

På bild, och när Emil kommer farande ser det enkelt ut. När man själv kommer där bland träd och sten känns det inte så enkelt. Alla kollar och lyssnar noga på Emil. Han om någon vet hur man snabbast tar sig förbi olika typer av hinder.

När samtliga tre heat var avklarade bjöd Emil in till att följa med på en extra sväng i skogen på ca 30 minuter. Vi blev 17 st som drog iväg på det varvet. Här tar vi en liten paus för återsamling. Noteras kan att fyra av dagens åkare hade kört ända från Eskilstuna för att vara med. Två av dem ser vi här i svart/röda kläder. Han som står sist här i gula kläder hade åkt från Örebro. Talade med andra som åkt från Avesta och Gagnef. Ja vi var en salig blanding av cyklister och konstateras kunde att alla tyckte det var en toppenrolig tillställning. Ett stort tack till Emil Lindgren för dessa körningar, toppenskoj.  

Här står jag strax efter åtta på morgonen och är fast beslutsam att ta en lugn långrunda. Tro det eller ej, jag kan redan nu avslöja att det blev så.

När jag kom till Torsång var frågan, vart tar jag vägen nu då?

Lugnt och fint på morgonkvisten, mitt på bron och hög tid att bestämma sig. Äh, jag tar vänster och rundar Domnarvet och Ornäs så kommer jag ju så småningom ner hit igen.

Japp, nu är siktet inställt på Torsång för andra gången idag. Solen har det lite kämpigt att bryta igenom molnen.

Jag har det inte så kämpigt, försöker att hålla mig under 130 i puls samtidigt som jag gärna vill hålla 22 km i snitt.

Nu är jag vid Torsång för andra gången och har åter tagit vänster, är alltså på väg mot Milsbo.

Då kommer ett gäng cyklister i en hiskelig fart, inte undra på när jag ser att det är Peter Eriksson som ligger i täten och gasar.

Efter att ha rundat Stora Skedvi är jag hemma igen. Cykeln är tvättad och redo för nya turer. I morgon får den vila, men inte jag. Då har Emil Lindgren bjudit in till allmän träning och då tar jag "fincykeln" och far dit. Alltid skoj när Emil bjuder in. Samling vid klubbstugan klockan halv elva. Full gas.

När jag kom hem hade jag två bunkar som väntar på mig. En med bubblande surdeg som jag friskade upp redan sex i morse samt en med blötlagda russin. Då är det väl bara att sätta igång en deg då. Tjo så länge.

Det har ju varit lite gråtrist ett tag nu men nu skiner solen igen så nu blir det en fintur.

Tänkte ta en lugn tur men ändå ta i lite extra i några uppförsbackar. Har precis klarat backen upp till Magnilbo så nu tar jag det lugnt ett tag igen.

Det står inte på förrän jag är vid Mossbysjön och då är det dags för dagens andra backe. Tar det lugnt fram dit.

Nu är jag efter Våbäcksvägen och tänkte kräma på lite i det svaga motlutet in mot Solvarbo.

Så där. Nu är siktet inställt på Ljusterbro. Backen upp där är inte lång men den är kort, och jäkligt dryg. Jag förstår inte att det är så jäkla drygt för mig att ta mig upp där. Bara att kämpa på. Sedan rullade jag på runt Bispberg och det blev en fin tur, precis som jag föresatt mig. Inte alltid det blir så. Tjo.