Vaknade som vanligt ganska tidigt men gjorde mig ingen brådska. Men här står jag nu redo att köra ett morgonpass.

Efter att ha gjort en sväng i Djupdalen är jag nu på väg runt Ljustern.

En fin morgon att vara ute och cykla. Efter drygt en timme var jag hemma igen och det räcker mer än väl för jag tog i rejält emellanåt.

Jag har ju som jag skrev tidigare varit och gjort bikefit på mina cyklar vilket gjorde att jag, framförallt på racern, fick en helt annan sittställning. Det var väl kanske inte så smart att köra ett för mig stenhårt pass med Steven på MTB och sedan på racer i måndags 15 mil med tre andra hårdingar som körde alldeles för hårt för mig. På tisdagen ägnade jag mig åt trädgårdsarbete vilket tydligen var ett bra recept för att råka ut för det jag råkade ut för.
Nu till den stora frågan. Vad har jag råkat ut för. Bilderna nedan är svaret på frågan. Lista ut det den som kan.

+

Då året hitintills varit riktigt intensiv vad det gäller träning och tävling var det dags för lite annat när Cykelvasan var avklarad. Har hela sommaren hållt på med altanen utan att bli färdig. Jag är inte färdig nu heller men under veckan har jag i alla fall fått på ett nytt tak och målat en hel del.

Matbröd går det alltid åt så det måste ju också skötas. Sju nya bröd på gång.

I dag lyckades jag lura med mig Lena ut på en MTB-tur. Här står vi i solskenet och skall snart ge oss av.

Vi hann inte mer än till Aspnäs förrän det börja småregna.

Hux flux så vräkte regnet ner. Tur som vi hade stod ett älgpass där och väntade på oss så vi tog skydd tills det värsta var över.

Då var det bara att fortsätta.

Aj aj, jag som tog den här turen för Lena är inte så förtjust att cykla där det är besvärligt, och så ser det ut på detta vis.

Inget vidare före före Björnbo.

Där har vi syndabocken, en skogsmaskin. Ja det lär ju skötas det också.

Nu har vi kommit till Täktlandet och vädret är mycket bättre igen.

Solen skiner och nu rullar det på bra när vi passerar Gruvsjön. Sedan blev det Nisshyttan och Gessån innan vi var hemma igen efter en runda på tre mil.

Nejdå, inga nya cyklar. Det bara känns så. Men för att ta det från början. För en tid sedan var jag med Erik Till Delta Naprapati i Kista, där jobbar Marcus Lofjord som vi ser här på bilderna som följer. Han är både naprapat och en jäkel på Bikefit. Det är en bra kombination, Markus justerar både cykel och cyklist så de båda passar perfekt för varandra. Allt för att man skall sitta så bra som möjligt vilket också resulterar i att man får ut så mycket kraft som möjligt rakt ner i pedalerna. Nu är det alltså min tur att få hjälp. Först lite koll hur jag sitter på racern.

Sedan var det dags för lite justeringar på cykeln.

Min MTB får också en riktig genomgång. Lite kontrollmätning pågår.

En riktig specialare fick jag köra. Ja minsann, den här specialaren fick jag köra tills allt kändes bra. Sedan förde Marcus över alla inställningar till min MTB. Ja så mycket det nu var möjligt utan att bygga om hela cykeln.

När det inte gick att göra mer åt cyklarna fick jag mig en justering. Här är det benen som justeras lite.

Här tror jag han flyttar fram armarna ett par centimeter. Nu är det i stort sett klart. 

Det enda som återstod var att fylla på med lite nytt krut i benen. Sådär. Nu vore det väl tusan om det inte skulle märkas. I annat fall är det nog bara mer och framförallt bättre träning som behövs. Hursomhelst så känns det superbra nu med både kropp och cyklar. Nu är det bara ut och cykla och ha skoj. Full fart.

Efter banan i går fanns det fotografer från Happyride.se som fotade alla cyklister vilket står fritt för var och en att använda. Inte illa. Bara in och söka på startnummer eller den tid man passerade 800 m efter Oxberg. När jag i dag kollade lite mer på Vasaloppets hemsida kunde jag se att jag kom på plats 56 av 524 i klassen M60 som jag tillhör. Med det kan jag inte vara annat än nöjd.

När vi sedan kom tillbaka till stugan i Fryksås hade jag lovat pizza till min support. Jag fick tack och lov hjälp av Ally så det stod inte på förrän det var fixat.

Disken hade jag inte lovat att ta hand om så mätta och belåtna lade vi oss i soffan och kollade på Bolibompa, Ally och jag. Nog är det roligt att cykla Cykelvasan men det här är ännu bättre.

Började dagen med att åka upp till Lindvallen en sväng. Kollade in lite cyklar samt hämtade ut nummerlappen. På väg hem stannade vi till och besökte kontrollen i Evertsberg. Där delas det ut bergspris, får se om det finns något kvar när jag kommer farande på lördag.

Ca 25 000 cyklister är anmälda till loppen denna helg. Redan i morgon fredag är det öppet spår med över 6 000 anmälda.

Tillbaka till stugan där Ally och jag kollar att jag fått en nummerlapp som passar.

Att jag tar vilodag innebär inte med automatik att Johan vilar. Han drog på sig löparskorna och körde sju vändor i en backe med utsikt över Orsasjön ivrigt påhejad av Ally och Lena

Ally tyckte det tog lite lång tid (fyra minuter) mellan vändorna så hon satte sig ner på en sten och väntade på pappa.

Nu kommer pappa Johan igen och Ally är uppe och hejar.

Efter förmiddagens bikefit på Eriks cykel har han nu hunnit arbeta under eftermiddagen och nu ger vi oss av på en ny testrunda.

Fina vägar i Stockholm. Fin skog också på sina håll.

Nu drar Erik på så det står härliga till. Man kan tro att han fått en ny cykel.

När vi var i trakterna av Täby blev det oroväckande mörkt på himlen. När vi sedan vände började det regna. Det var inte måttligt heller så vi sökte ett tag skydd under taket på ett cykelställ. 59 km blev kvällens tur. 29 km blev förmiddagens tur. Med det fick det räcka med cykling denna dag.

Lagomt när vi fått i oss lite käk igen kom Erik på att det skulle vara ett rockband på Gröna Lund. Sagt och gjort så knallade vi dit.

Det är ju inte var dag jag är på Gröna Lund så det var riktigt trevligt att knalla runt där.

När vi tyckte oss fått en lämplig ranson av vad Gröna Lund hade att erbjuda för kvällen vände vi på klacken och gick hem. Vi stannade dock till på Djurgårdsbron för att ta en bild. Ja man hinner en hel del på dag bara man vill.

Nu har det gått två dagar sedan målgång på Vätternrundan och nu har jag kommit mig för att göra ren cykeln. Själv är jag fortfarande mör i kroppen vilket gör att även i dag blir en vilodag. Ända sedan 2011 då jag åkte på 9.41 har jag tänkt att det skulle vara skoj att klara 9.30 Det har tagit några år men i år slog det in med råge. När jag nu klarade 9.23 är det ju bara att sätta upp ett nytt mål. Under nio timmar vore väl något. Då säger vi det. Måste ju ha något att sikta mot. Siktar man aldrig träffar man aldrig målet. I går öppnade föranmälan till nästa års Vätternrunda så nu är det steget gjort. Gäller att träna på nu för jag lär inte få ta åtta år på mig att klara nästa mål, som det tog att klara mitt förra mål. Nej då kan det nog vara för sent.