Strax före nio drog jag iväg för en lugn långrunda. Nu har jag passerat Vikmanshyttan och solen är på väg upp så det ser ut att bli en riktigt fin tur.

Är på den nedlagda järnvägen på väg mot Turbo. Lugnt och stilla.

Hade tänkt passera Gläfse på dagens runda och så blev det. For sedan hem via Nisshyttan. Var hemma efter prick 70 km vilket tog tre timmar och tjugo minuter. Tio minuter senare var cykeln ren och fin igen och den är nu redo för en ny tur.

För övrigt orkar jag inte tänka på det politiska läget för tillfället. Men det har alllt blivit bra eländigt. Jag kan dock inte sluta fundera på hur så många kunde rösta på SD. Vad förväntar de sig ska bli bättre, jag förstår inte. En sak som verkligen är märklig är att man har ofta hört från M att S gör vad som helst för att behålla makten, nu är ju det som mycket annat som M säger inte sant. S har dock trots åtta år i regering ökar i årets val och fick hela sju mandat från 100 till 107 i riksdagen. M däremot minskade med två från 70 till 68. KD minskade med 3 mandat från 22 till 19. L minskade med 4 mandat från 20 till 16. Det är alltså tre förlorare som nu bildar regering med stöd av ett parti som varken M, KD eller L som så sent som för något år sedan alldrig skulle ha något samröre med, jojo, så kan det gå. Ulf Kristersson kan nu liknas med en  VD i ett företag där Jimmie Åkesson nu är ordförande och helt kan bestämma vad som skall hända. För utan Jimmies godkännande faller regeringen som ett korthus. Frågan är bara när?.