Efter att i två dagar varit stillasittande på konferens på Arlanda bestämde jag mig för att ta en tur när jag kom hem. Tänkte försöka hålla en snittpuls på 150 på rundan Gustafs - Stora Skedvi.

Den målsättningen sprack ju direkt. Nu svänger jag efter 26 km av i Stora Skedvi med en puls på 158 och däromkring har den legat mest hela tiden.

Men det känns ju bra så det är väl bara att gasa på.

Nu är jag hemma igen efter en riktigt hård runda. Gick ju riktigt bra det här, snittpulsen blev 159. Konstigt hur det kan vara. Men det är väl bara att vara nöjd så länge det varar.

Som vanligt har jag varit krasslig i halsen. Sedan tisdagens tur har jag vilat men i dag skulle vi ta en liten tur tillsammans Erik och jag.

Nu är vi i Naglarby och så mycket längre än så for vi inte i dag. När vi kom till Hovgården vände vi hemåt.

Tänkte ta en tvåtimmarstur i sakta mak i skogen så det är väl bara att ge sig av då.

Härlig kväll, visserligen bara fem grader men ändå soligt och fint. I skogen håller man ju värmen så det är alla tiders fint.

Fin utsikt på Ovangårdsberget.

När jag sedan hade varit ända bort vid Sörbostugan och vänt och bara hade några hundra meter hem for jag förbi där jag hjälpte till vid målet för ett par veckor sedan när det var MTB-tävling mötte jag ingen annan än banläggaren själv, och cykelmekanikern Anders Haritz. Han skulle ta ett varv på banan och erbjöd mig att följa med. Sagt och gjort. Vi åkte hela banan som är fem km och jäklar vad svår och dryg den var. Men nu passerar vi mållinjen och då passar jag på att ta ett målfoto.

Ja det var verkligen en svår bana att ta sig runt på för en amatör som mig. Men kul att få prova, nu blev jag än mer imponerad av alla som jag tog tid på på tävlingen när jag nu fick se vilken bana de åkte på. Hela fem varv dessutom för eliten. Ojojoj säger jag bara.

I dag var det för kallt för att dra ut på racern. Fick bli några pulshöjare på min MTB istället.

Drog iväg runt Ljustern med tanken att det skulle bli sex backintervaller med en puls på 160. Nu har jag klarat fyra och det ser bra ut.

När jag kom ut på asfalten i Dalkarkarlsnäs har jag två kvar. En uppför Åsen och en upp i Nämsbo. De gick bra de också. Sedan avslutade jag med att ta det lugnt runt gamla Dalsbyn. Det blev ett bra alternativ istället för att vara ute på racern.

Efter gårdagens cykeltur kom Johan och jag överens om att ta en tur i dag. Här håller jag på och gör det sista före avfärd innan jag skall fara mot Gustafs för att Möta Johan samtidigt som han far mot Säter.

Vid Solvarbo möttes vi och då passade jag på att ta en bild på oss. Förstod att det var sista gången jag skulle få se Johan framifrån på några timmar.

Redan vid Hedemora var jag helt slut så Johan fick slå av på takten några gånger för att jag åtminstone skulle kunna ligga på rulle. Det var så här det såg ut under hela turen. Så här kommer det förmodligen att se ut under hela Vätternrundan också om nu inte Johan blev avskräckt redan i dag att ha mig som släpankare. Nu har vi lämnat Hedemora och är på väg mot Husby.

När vi kom till Gustafs stannade Johan, han frös väl så han måste in i värmen. Jag rullade vidare mot Säter och mötte löparna på Sätermaran i Uggelbo. Jag var nästan hemma och de hade sitt kvar.

Så där, äntligen hemma efter en riktig genomkörare. Nu blir det Etapp 2 på "Girot" liggande i soffan framför TV:n. Det blir fint det.

När jag skulle ta en tur ville Erik hänga på några mil och nu bär vi strax iväg.

Nu är vi i Prästhyttan och det är riktigt härligt på årets första sommardag.

Vid Hönsan i Hedemora och Erik är fortfarande pigg.

Königshyttan passeras i rasande fart och då står det inte på förrän vi är i Säter igen. Med det var Erik nöjd. Jag for vidare till Gustafs och Stora Skedvi, så blev även jag nöjd. Nu skall jag kolla sista milen på första etappen av Giro d´Italia som börjar i dag. Härliga cykeltider nu.

Efter några lugna pass på racern var det i dag dags att ta i lite mer. Nu är jag redo för ett pass avdelning lite hårdare.

Efter 13 km passerar jag Dalälven i Gustafs på väg mot Stora Skedvi. Ligger kring 150 i puls och tänker att så skall det vara ungefär. Känner dock snart att det kanske går att öka lite vilket gör att när jag är hemma igen har jag en snittpuls på 153. Det kändes bra, nu gäller det bara att träna upp sig så jag orkar hålla samma puls i 8,5 timme till hur det nu ska gå till. Vi får se. Nöjd med dagens tur är jag i alla fall.

När jag kom hem från jobbet var Lena och Erik redan på gång för en cykeltur så det var bara att svida om och ställa upp för fotografen.

Det var inte så varmt som jag trodde, blåsigt var det också men nu har vi kört 15 km och är vid kanotstadion i Torsång.

Vi körde runt Dalsjö och Ornäs och nu är vi vid kanotstadion igen och passar på att ta en liten paus för att orka hem igen. Det gick tungt men det hamna fem mil på träningskontot vilket kan vara bra att ha inför sommarens bravader.