Hela sex MTB-åkare blev vi när jag idag bjöd upp till en liten cykeltur. Liten o liten, tänkte väl att det skulle bli en tretimmarstur, vilket det också blev.

Innan vi gav oss iväg blev det en bild, kan vara bra att ha ifall vi måste efterlysa någon. Längst till vänster står jag, sedan Lisa, Märit, Johan, Stefan och Rickard. Härligt gäng som var sugna på att trampa iväg så det gjorde vi.

Här har vi åkt ett par mil och är för tillfället ute på grusväg, det blev en tur med även lite stig såväl som asfalt. En hel del backar klarade vi också av. Inte mindre än 640 höjdmetrar hann vi med.

Full fart framåt är det som gäller för tillfället, solen tittade fram en stund så det var riktigt behagligt.

Märit är koncentrerad och kämpar på.

Liksom Rickard.

Tummen upp gör Lisa.

Johan och Stefan jagas här av Lisa.

Aj aj, här var det brant o besvärligt så det blev att gå en bit. Sånt får man ta, det är träning även det.

Ja det var verkligen jobbigt ett tag.

Lisa sliter sig uppför backen. Men snart är det lättåkt igen.

Här är banprofilen för dagen. Närapå 45 km blev det och ca tre timmar tog turen. Hoppas ingen blev avskräckt för tanken är att det är ungefär såhär det kan bli när jag bjuder upp till MTB-körning på lördagar.

Höjdprofilen ser ni här, som synes var det en hel del upp o ner.

Hoppas alla trivdes med dagens tur så att vi kan ses fler gånger. Håll koll på bloggen, man vet aldrig när det blir nästa gång. Men när det blir hoppas jag vi ses igen. 

Välkomna ni som var med idag men även ni som inte var med idag.

Vi ses, tack o hej!

Jag tänker nu lägga ut lite bilder från hur en "Bodegatur" på mallis kan se ut. Börjar med att förklara vad "Bodega" är. Det är nämligen så att istället för att gradera de olika grupperna med siffror så har de olika grupperna namn som antyder hur fort de kommer att gå. Bodega står då för de som vill ta det lite lugnt och kanske lika gärna sitta på en bodega som att vara ute och cykla. Det är alltså lugnaste gruppen, gruppen där det aldrig går för sakta. De som tycker att det går för sakta kan alltså nästa dag välja att åka med någon annan grupp. Grupper där man kör hårdare finns det gott om. På denna resa tre, men på våren brukar det finnas sju åtta grupper att välja mellan.

Är ni det minsta sugen på att hänga med, gör det. Man kan ibland höra ursäkter som, jag har aldrig åkt med bockstyre, behövs ej. Jamen jag vågar inte sitta fast med fötterna, behövs ej, det finns cyklar för alla tycken och smaker. Jamen, det är inget skoj att cykla. Nähä, men kolla här då, vem kan påstå att detta verkar trist.

Tidig förmiddag och vi passerar, på cykel, badstranden vid Port De Polenca. Hemska tanke att ligga där en hel dag.

När man kan sitta och mysa på ett fik med trevliga cykelkompisar.

Cyklarna ser också ut att trivas i skuggan av en blommande Hibiskus.

Nu skall vi snart uppför en liten kulle och för dagen består bodegagänget Bl. a. av fem säteråkare. Först ser vi Susanne Nilsson numera boende i Värmland. Lena, Marcus från Landa samt Anna-Lena, född Grusell numer boende i Linköping.

Jobbigt jobbigt men härligt härligt.

Här har jag häng på Åsa Eriksson från Stockholm. Ingår i redaktionen på tidningen Bicykling.

Även jag tog mig upp på denna kulle.

Susanne närmar sig toppen och är såååå glad.

Lena tampas här med bodegaledaren Lasse från Hässleholm.

Här är det verkligen toppen att vara.

Åsa och Lasse njuter i solskenet.

På två led på väg mot nya fikamål.

Varmt, jadå. Så fint väder så man kan knappt tro att det är sant. Kring 30 grader varje dag. 

Nu är vi framme vid en riktig pärla, även om vi på denna bild råka se fem stycken. Men det jag syftar på är stället, det heter Pollenca och har ni vägarna förbi så stanna till ett tag. Trappen i bakgrunden har 365 steg och är något utöver det vanliga.

Karta och kompass, nej kaffe är allt som behövs...

och lite goda vänner förståss för att allt skall vara fulländat. En riktig gofika blev det här.

Efter en rejält tilltagen fikapaus fortsätter vi vår tur.

Här ser vi Susanne på vårt afterbikemys, vi avslutar varje tur med en stund trevlig samvaro. Dagens tur blev 67 km och varade i ca sex timmar. Att vara tillsammans med sju likasinnade en sådan dag, kan det bli annat än bra, nej knappast.

Det var allt för denna gång, men orkar ni så kanske det kommer mera. Hej så länge!

Man har ju lite att stå i när man varit borta en vecka men jag skall lägga in några bilder från vår senaste mallisresa. Det kommer fler så småningom.

Det var lite ruggigt när vi stod på perrongen och väntade på tåget. Men vad gör det när man vet vad som väntar.

En typisk morgon om man är på cykelsemester. Efter att frukosten är avklarad är det samling med cyklar kl 09.45 Lena ser vi här längst till höger.

Dagens tur bär av till Cala Sant Vicenc. Ett fantastiskt fint ställe, men först passerar vi här Port de Pollenca, inte mindre vackert det.

Cala Sant Vicenc består av tre vikar. Detta är den första av dem.

Sämre ställen har man ju fikat vid. Visserligen är det fint i Torsång men detta är nog ett strå vassare.

Som ni vet så har jag ju problem med högerfoten så att cykla med cykelskor var helt uteslutet. Men det går bra med vanliga pedaler och gympadojjor också.

På väg hem efter dagens tur.

Det är många fina ställen man passerar, här är ett ställe jag skulle kunna tänka mig att bo på.

Vi bodde på detta hotell vid Can Picafort. Här ser vi Leif från Värmland i samspråk med Bitte från Stockholm och Marcus från Landa i Stora Skedvi.

Även en 25-meters bassäng fanns vid hotellet vilket är bra för alla som vill träna simning. I mars-april nästa år anordnar Fredrik Jansson tillsammans med triathleten Ted Åhs två träningsläger just här för triathleter.

Ja detta var ett litet smakprov, men håll ut. Det kommer mera.

I en härlig sensommardag blev det stor uppslutning av träningssugna. Vi var hela tolv stycken och idag visade vi verkligen att i denna grupp kan alla vara med. Det var över 50 år i skillnad mellan yngste och äldste deltagare. Men vad gör det bara man är beredd att kämpa. Det var verkligen något alla var idag.

Från vänster ser vi Emil med Lindgren junior framför sig som lystrar till namnet Sune, det var inte första gången Sune var med och jag hoppas att det inte var sista gången heller. Förra gången Sune var med åkte han i servicevagnen hela tiden men idag hade han sin egen cykel med sig.

Vi ser även Daniel, Sara och en Emil till samt Jusso, Märit, Malin, Lisa, Ann och Johan.

Härligt gäng och alla var sugna på att ge sig iväg. När jag berättade att det skulle bli en runda på 16 km sken Sune upp och sa, oj 16 km, som jag tyckte verkade Sune att det var häftigt. Jag hade ju planerat mycket stig och vissa branta partier så det var väl inte det lämpligaste med vare sig vagnen eller Sunes lilla cykel. Sune och Emil är ju inte de som bangar ur i första taget så de hängde på så länge det gick.

Här är vi med Sune i täten, på väg upp mot skogen bakom simhallen. Jag kan villigt erkänna att jag var lite skeptisk till hur det här skulle gå. Den oron visade sig dock helt obefogad. Sune har nog fått pappa Emils gener så vi har nog en ny duktig cyklist på gång.

Efter att ha passerat lite besvärliga stigar är vi ute på golfbanan och det är mer lättkört och Sune ligger här lite före övriga gänget.

Kan ni ta och skynda på lite, verkar det som Sune tänker.

Nej nu väntar jag inge längre, jag drar.

Efter drygt fem km har vi passerat Lodstöparbo och då tycker Emil att det är dags att vända. Det tyckte inte Sune men efter en kortare disskussion så blev det som pappa ville denna gång.

Nu har vi avverkat ytterligare en km i rejäl motluta och är nu framme vid Abborrtjärn för en välbehövlig återhämtningspaus. Det finns verkligen fina platser i vår omgivning man får se om man orkar lyfta ruman ur soffan och följa med på våra turer.

Nu har vi en kort bit kvar på stigen innan vi är nere vid Viken och då återstår bara fem km grusväg innan vi åter är vid simhallen. Här ser vi Daniel och Märit komma ångande med lätta steg.

Här breder de ut sig för fotografen. Det syns att de varit med förut så de vet hur jag vill ha det.

Tycker det är så fint vid passeringen av ån så det får bli en sista bild på dagens tur. Johan och Märit ser vi här.

Kan väl lägga in dagens tur tagen från kartan så ser ni på ett ungefär vart vi varit. Eller snarare riktigt exakt vart vi varit.

Att det bitvis var riktigt kuperat syns på denna bild, framförallt mellan tre till fem km. 

Jag dagens tur blev nästan 17 km så nu gäller det att vila för alla som sprang. Själv sprang jag ju inte men jag lär försöka hålla mig lite lugn ändå så min fot får lite vila.

Om inget oförutsett händer, och fötter, så hoppas jag vi syns nästa lördag. Ha det bra till dess och tack för idag!

Då det endast var Märit som slöt upp idag av de som var med förra lördagen, och jag vet att hon tyckte det var en kanonrunda så föreslog jag att vi skulle köra något liknande idag. Från början hade jag planerat en helt annan runda men den insåg jag när jag vaknade i morse att jag inte skulle klara att ta mig runt på. Det är min högerfot som spökar igen. Måste försöka komma till läkare igen för att se vad det går att göra.

Här är de som slöt upp idag. De som står bakom min "rullator" är Ingemar, Märit, Ann och Emil. 

Vi körde upp vid kalkbrottet och ses här i Ovangårdsskogen med Ingemar i spets.

Här är vi nere i Norddalen och alla vet vad som väntar.

Det slutar inte luta mot bara för att vi passerat Norddalen, här är vi på Bygatan och drar snart upp i Ovangårdsskogen igen innan vi via kalkbrottet avslutar dagens tur vid simhallen. Vi hade då ca 13 km vilket vi nöjde oss med för idag.

Vare sig jag kan vara med eller inte så blir det en tur även nästa lördag. Håll koll på bloggen under veckan för det kommer mera.

Vi synes, tack o hej så länge.

Ja då var vi igång igen efter sommaruppehållet. Men för att vi hållit uppe med våra gemensamma pass har inte inneburit att någon legat på latsidan. Vi var hela tolv stycken som samlade i dennna härliga morgon och alla var på hugget att rocka loss. Så vi kör väl direkt, häng på!

På knä ser vi Daniel som var med för första gången, men som jag förstår trivdes bra och blir med fler gånger, känn dig välkommen Daniel. Sedan ser vi Malin, Lisa, Sandra och Anna.

Stående har vi, Johan, Tedros som också var med för första gången, hoppas du också känner dig välkommen och fortsätter springa med oss. Sen har vi ytterligare några "gamla" trotjänare i Märit, Bachir, Mattias och Daniel. Skoj att ni alla ställde upp, det bådar gott inför höstens alla pass.

Vi drog rakt upp i Ovangårdskogen via kalkbrottet.

Full fart i spåret, men ändå i ett lugnt o sansat tempo. Vi kör ju i ca sex minuter per km.

Nu har vi passerat riksvägen och är i skogen ovanför Uggelbo.

Med siktet på Uggelbo, ingen Rebecka var dock hemma så vi fortsatte ner i Norddalen.

Nu lämnar vi Uggelbo bakom oss och är på väg ner i Norddalen.

Oj vilka stora djur som spanade in oss.

Har man sprungit ner måste man ju upp också.

Nu står det inte på förrän värsta backen skall tas. Det gick dock bra. När vi sedan kom till Ovangårdarna tog några en närmare väg till simhallen och fick då ca tio km. Övriga tog en vända till i Ovangårsskogen innan vi var åter vid simhallen och hade då ca 16 km.

Att det var ett glatt återséende gick inte att ta miste på. Det var samtal hela vägen sånär som i de värsta backarna. Det är inte svårt att förstå att detta är veckans sociala pass. Hårt kan vi köra andra dagar  veckan. Alla som vill ta en lugn och behaglig tur i glada vänners lag är välkomna. Vi ses, kanske redan ikväll då vi rockar loss till Top Cats i Sätersdalen.

Ja idag blev det en runda som heter duga. Som vanligt var det en salig blandning av alla tänkbara underlag, både uppför och utför. Ja jäklar vilken skillnad det är på MTB-körning jämfört med racercykling. Puh säger jag bara, vad drygt det är. Men skoj, framförallt i detta härliga sällskap.

Eftersom jag aldrig är säker på att orka vara med ända till slutet så bad jag idag om att få ta en bild då alla var samlade. Här är vi strax före avfärd och det är väldigt mörkt på himlen. Enda hållet det såg skapligt ut var mot Risshyttan, alltså drog vi ditåt.

Efter att ha varit dessorienterad vid vissa tillfällen var vi plötsligt vid gruvhålen i närheten av Magnilbo. Fredrik föreslog att det vore fint att ta en bild i denna miljö och det nappade jag direkt på, trött som jag var så såg jag en chans till en vilopaus. Tänkte ett tag slunga i cykeln i gruvhålet men då ingen av mina kompisar hade någon pakethållare som jag kunde få åka på tillbaka fann jag för gott att slå denna tanke ur hågen.

Här är banprofilen på dagens körning och bilden från gruvhålet är vid 18 km. Kolla höjdskillnaden mellan 15 och 17 km så förstår ni att jag var trött där. Någon sa att det är Säters längsta uppförsbacke och jag är beredd att hålla med.

Lägger in hela banprofilen ifall någon är intresserad att se vart vi varit, själv vet jag som sagt knapp det. Men det är bra när man har en GPS så kan man ju kolla när man kommit hem. Det skall jag göra nu.

Nu blir det att ta det lugnt för egen del så får vi se om jag klarar av Cykelvasan till helgen. Om detta ber jag att få återkomma. Övriga som har kraft och lust kan samlas för en tur redan på onsdag. På Kampvägen i Dalsbyn. Tjejer 18.00 och en grabbgrupp kl 18.15

Själv säger jag God Natt och på återseende!

Ja så kan man väl säga när vi idag var tolv träningssugna MTB-cyklister som drog iväg från Dalsbyn under Stefans ledning. Som vanligt hade han en kanonfin runda som till stora delar bestod av grusväg. Lite stig och även lite asfalt hann vi med att nöta. 

Här har vi stannat för lite vätskeintag och hämta andan en liten stund. Vi är nu precis i krokarna kring Turbo. Nyss har vi passerat Västerby och det står heller inte på förrän Holmboberget och Lerviken passeras och vi är hemma välbehållna efter ca 43 km. Idag klarade alla vad jag vet av att hålla sig på hjulen också så har vi nu inga större krämpor så ses vi väl på onsdag igen för avfärd från Kampvägen i Dalsbyn kl 18.15 Det finns en särskild grupp för tjejer som startar kl 18.00 från samma ställe.

Hoppas vi ses då, tack för idag!