I går gjorde jag för första gången en lingongrovadeg. Den har jäst över natten och jag var uppe tidigt som ni förstår.

Jag hann grädda båda innan jag skulle ut och träna med Lisa och Johan. Det här är en bamse på nästan två kilo.

Nu är klockan tio och vi står uppställda för avfärd. Idag kör jag på min gamla MTB så Johan får låna min nya och testa hur det är med heldämpat.

Efter att ha passerat Djupdalen där det idag var DM i terränglöpning visade jag på 900m-banan som jag lagt ett segment på. Här har vi Königshyttan i sikte.

Nu är siktet inställt på Bispbergshyttan. Kalasväder idag. Det kan man kalla livet i finskogarna.

Nu har vi "klättrat" 200 höjdmetrar och befinner oss på Bispbergs klack. Fotograf, Emil Lindgren.

Där var det korvgrillning och vi blev bjudna på korv med bröd. Här ser vi Johan och Lisa i samspråk med Lars, Selma och Emil med Ebbe på armen.

Här kommer Johan glad över att klarat ett besvärligt parti.

Här kommer Lisa lika glad är hon.

Då mötte vi Johan och Anders och det blev en liten pratstund till.

En alla tiders tur blev det där. Jag har ju varit lite rasslig i halsen men nu hoppas jag det är dags för lite cykling igen. Vi hörs! 

I vanlig ordning tar jag en bild innan jag drar. Ifall jag åker vilse så det finns ett bra signalement.

Redan före Dammsjön måste jag bara ta en bild. Det är ju så vackert i skogen nu på hösten.

Hade sån tur när jag kom till Gustafs att jag fick en riktig kanonfika i sällskap av Lottis, Micke, Johan och Lisa. 

Kolla kolla, det här satt inte fel. Riktigt gott var det och det gjorde att jag orka ta en liten omväg innan jag var hemma. Tack tack.

Drog iväg mot Solvarbo med Mårtensgård i sikte.

Men i sådant väder och ingen som jagar på mig så svängde jag av mot S Kyrkbyn.

Nu har jag även passerat Forsbo gruva och så här fint är det där.

Ja, som ni ser så efter ett tag är jag även uppe på höjderna riktigt, nämligen på Bispbergs klack. Efter att sådan tur kan jag inte vara annat än nöjd. Hoj hoj så länge!

Här står vi, Lisa och jag. Lisa som hämtade ut en ny MTB igår på Säters Cykel & Motor.

Här tar vi ett stopp i solen för att läska oss lite och för att kolla om stötdämparna verkar ha rätt tryck. Det ser bra ut så vi fortsätter utan justering.

Vi har passerat Mossbysjön och grustaget i Gustafs och allt fungerar bra.

Lisa verkar nöjd med nya cykeln.

En dag som är som gjord för att cykla i.

Nu är vi nere vi Mossbysjön igen, lite närmare än förra gången.

Det finns hur mycket fina stigar som helst att cykla på i våra skogar.

Dagens sista stopp, Lisa konstaterar att cykeln är kanon. Nu kommer jag att få kämpigt värre i fortsättningen att hänga med. Det var allt för idag. Hej så länge!

Som vanligt hade jag tänkt ladda upp rundan men det lyckas jag inte med idag, den blev 29 km i alla fall, ifall någon fundera över det. Vi hörs. Ajaj, lyckades till slut.

Efter helgens körning med Emil och grabbarna kunde jag inte längre hålla mig. Jag måste bara iväg och testa en grej som inte blev av i lördags.

Det var en stor stock (tycker jag i alla fall) som låg över stigen, det blev aldrig att jag provade att åka över den då. Men nu, nu kanske det blir av.

Frågan är bara, hur skall det gå. Skall jag bli upphängd och tippa åt sidan, eller. Nu är det för sent att ångra sig.

Ser ut att gå bra det här, men man skall väl inte ropa hej förrän man fått ett bäcken sa han som låg på lasarettet eller hur det nu var.

Jojomensan, kan man tänka sig. Gick ju riktigt bra det där. Vad skall man nu hitta på då.

For bort till rampen och kolla lite hur det såg ut där Emil och Johan hoppade. Rampen är lika hög som cykeln, bara det är ju högt att hoppa från.

Om inte det vore nog så är det en riktigt stor grop under hoppet också. Vore nåt att slå snoken i.

Ser hemskt ut verkligen.

Sittande på cykeln uppe på rampen ser det ut så här precis innan man lämnar rampen. Eftersom jag inte hoppade så har jag ingen bild att visa hur det skulle sett ut när jag landade. Det är nog lika bra det för det hade nog inte varit någon vacker syn.

Här är jag på väg över åkrarna i Knutsbo innan det bär iväg ner i Säterdalen. Härligt härligt.

Riktigt fint var det idag.

Nu är jag nere vid Säterån, mycket vatten är det i den, ändå är det bara det översta man ser.

Vi hörs, halloj så länge!

Föresten, hann med två varv på en 900-metersbana som Emil visade i lördags. Körde det första på 3.20 och det andra på 3.09 Det kändes bra. Med lite mer träning skall jag snart vara under tre minuter.

När Emil bjuder in till gemensam träning är det bara att haka på. Vi blev tolv cyklister på dagens pass och här ger Emil lite instruktioner före avfärd.

Nu är vi på väg mot Djupdalen där det skulle köras på tid.

Först var det ett varv där vi skulle köra lugnt så att alla skulle hitta på andra varvet när det skulle tas tid. Jag körde snabbt redan på första varvet. Annars hade jag ju inte hängt med alls. Andra varvet gick nog inte fortare för mig än vad första gjorde. Här agerar Emil vägvisare.

Senare hamnade vi bortåt Tjärnan och där var det ett riktigt hopp uppbyggt. Man kan se Emil på cykel uppe på rampen. Johan går och kollar landningsplatsen. Frågan är bara om någon skulle ge sig i kast med denna manöver. Jodå, Både Emil och Johan körde några gånger i hoppet och det såg riktigt enkelt ut. Men det är nog inget som de flesta av oss andra borde ge sig på. Jag testa att filma lite så vi får se om jag lyckas ladda upp det. Håll i hjälmen, nu kör vi.

Först kommer Emil, sedan kommer Johan. Det gick ju riktigt bra det där.

Efter tre timmar var vi hemma där vi startade. Vad alla heter vet jag ej. Det var långväga gäster med idag. Både Gustafs, Långshyttan och Falun var representerade på dagens körning. Tack Emil för att du tar dig tid att åka lite med oss motionärer ibland. Det här är uppskattade inslag i vår träning.

Idag passade jag på att ta ut ett par timmar ledigt på eftermiddagen för att kunna ta en cykeltur i det härliga höstvädret. Lena var inte sen att hänga på så här står vi i startgroparna.

Efter att ha rundat Ljustern rundar vi nu Vikmanshyttesjön.

Fint värre var det i solskenet.

Nu har vi varit till Turbo och även passerat Vikmanshyttan och här är det inte långt kvar på vår marathonrunda i turbofart.

Lena undrar om jag blivit avhängd men jag biter mig kvar. Det här var en fin tur efter att Steven körde slut på mig i söndags.

Det var över nio månader sedan jag och Steven tog en runda tillsammans. Det är faktiskt så längesen som den 6 januari. Men nu var det dags igen för en lugn runda som Steven sa, fan trot.

Jag vet att vi for Långbergsvägen och sedan till höger borta i Bispbergshyttan. Sen vet jag inte mer än lite då och då var vi varit. Här är vi i alla fall vid en sjö och tar som ni förstår, för mig, en välbehävlig paus.

Jag tror faktiskt sjön heter Stora Dammsjön.

Sen bar det av och här var det utsikt vida omkring. Vad det är vi ser vet jag ej, förutom Steven då.

Tjusiga ställen var det mest hela tiden och lite lerigt emellanåt.

Nu är vi framme vid ett stort vattendrag och det måste väl vara Dalälven vad jag förstår.

Ja det var en rubrik som kanske får en och annan att fundera lite. Vad kan det vara som är 1000 idag tro. Jo det är faktiskt det tusende inlägget på bloggen, inte illa va. Nu är det bara att hoppas att det inte blir som förra gången jag cykla med Steven. Då blev jag sjuk och det höll i riktigt länge. Men så får det inte bli nu. Hej så länge. Vem vet. Det kanske blir 1000 inlägg till.

Efter en vecka med lite förkylning och mycket trädgårdsarbete är jag nu beredd på en liten cykeltur igen.

Drog iväg på lite småstigar och småvägar till Gustafs. Hade hört att det fanns plommon där på en gård. Svängde in och pallade några och tror ni inte jag blev påkommen av husägaren. 

For sedan mot Mossbysjön och hem, största delen på sådana här fina vägar. Då går det lätt.

Trots lugn och fin körning har stötdämparen rört sig såhär mycket. Kanske bäst att öka trycket, får nog höra med serviceteamet. Hej så länge.