Idag var det annonserat för en föreläsning på Corriandergården som handlade om "matglädje för äldre" men jag och Lena vi gick dit i alla fall. Här ser vi Sune Hemmingsson och Per-Inge Nyberg som hälsar föreläsaren, MTB-cyklisten och kocken Karin Hedlund välkommen.

"De som tror att de inte har tid med fysisk aktivitet nu, måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom" ja så kan det nog vara men det är också viktigt med hälsosam mat. Hälsosam mat enligt Karin är inget märkvärdigt. Lagad mat två gånger per dag och en frukost på det är en bra grund. Ett drygt förtiotal åhörare hade samlats för att lyssna till en intressant föreläsning.

Karin hade sin bok med till försäljning och givetvis köpte jag en sådan. Nu blir det att studera lite intressanta maträtter som förhoppningsvis gör mig piggare och snabbare på cykeln, eller snarare cyklarna. Vi hörs!

Snabba ryck i anmälningsproceduren. Två timmar efter att anmälan var gjord fick jag en bekräftelse på att jag var anmäld. Nu är den betald och klar. Starttid kl 05.08 Kan knappast bli bättre. Nu blir det skoj att träna framöver med både Vätternrundan och Cykelvasan som mål. Skoj på hoj. Halloj!

Nu är det bara att hoppas på en plats till sommarens Vätternrunda. Vore skoj att få ytterligare ett mål att träna för!

Kort och lugnt var min tanke att det skulle bli. Men så hörde Steven av sig om en långrunda. Alltid trevligt med sällskap så här står jag med Tomas och Steven.

Min plan var att få sällskap en stund. Hade några reservutgångar, den första var att ta till höger vid Marka mot Dammsjön. Den andra var att ta höger vid Magnilbo. Den tredje var att ta höger mot Grängshammar. Tror ni det blev så. Nej, här står vi vid Harhyttan och läskar oss efter 15 km och jag kom mig alltså inte för att ta någon av mina reservplaner.

Motlut och drygt redan efter 20 km.

Jäklar vad snö, bitvis helt oplogat, bara ett par hjulspår att hålla sig i på vissa ställen.

Efter att ha passerat Jutbo och Kybacken tog vi sikte på Nisshyttan.

Dags för ett stopp och lite näring i kroppen igen.

Jag och Steven kör med dubbdäck men Tomas kör odubbat. Lika bra verka det gå för honom. När vi sedan kom till Nisshyttan tog vi omvägen via Norn och Vikmanshyttan innan vi var nöjda för dagen. Ja det blev allt annat än kort och lugnt. Det blev riktigt långt, och för mig riktigt drygt också. Steven och Tomas däremot de fick nog mest åka och frysa i väntan på mig. Tack o hej!  

När det ser ut på detta vis är det väl inget annat att göra.

Just det, ta sig an cykeln och skifta till vinterdäck.

Japp då var det klart, nu är det bara att vänta på att lusten att testa infinner sig. Det skall nog inte stå på. Hej å hå!

Då var det dags igen för lite styrketräning för mina klena ben. En av alla övningar vi kör. Ja, så många övningar kör vi inte men det går åt rätt håll känns det som.

Så där, ut ben benen och repetera, tre gånger tio med fem kilos belastning. Inte mycket kan tyckas men det var faktiskt första gången med fem kilo. De andra gångerna har jag haft fullt sjå med bara maskinens vikt. Det skall bli intressant att se hur mycket jag kan belasta framåt våren.

I väntan på tillfrisknande från förkylning åkte två mjölpåsar fram i helgen. Vetemjöl från Orga Kvarn och Dinkelmjöl från Berte Qvarn. Lite havssalt och vatten till det så har man en deg.

Efter ett dygn i kylsåpet är gräddningen i full gång.

Fyra matbröd på en måndagkväll är inte helt fel. Nu blir det en macka och en kopp kaffe. Vi hörs.

Kollade runt lite på vad som hänt under året och minns med glädje tillbaka till Billingeracet som jag och Johan körde i våras. Nästa år går det den 13 maj och om inget oförutsett inträffar så är vi nog där då också hoppas jag, både Johan och jag. Kanske Lisa rent av blir med, jag har inte pratat med henne om det men hon var ju med på Cykelvasan i år och tyckte det var skoj så, vem vet. Trots att Billingeracet "bara" är 78 km så är det jämförbart med 15 mil på racer. Har fyra gånger kört Halvvättern som är just 15 mil på tider mellan 4.32 och 4.44 Billingeracet tog för mig 4.42, alltså fullt jämförbart vad det gäller tid. En riktigt tuff MTB-bana kan jag lova. Inte som Cykelvasan som mer har karaktären av en racerbana med full gas mest hela tiden. Nej på Billingeracet gällde det att ta det lugnt på många ställen för det var brant både uppför och utför på vissa ställen och trixigt så det räcker till på vissa andra ställen. En riktig utmaning för mig med andra ord som är en helt vanlig motionär. Men skoj på hoj, det är vad det är. Längtar som sagt till den 13 maj då jag hoppas stå på startlinjen igen nere i Skövde. Men nu längtar jag också till att bli lite piggare. Dras med lite förkylning som inte vill ge sig. Får väl hålla mig lugn ett tag, något som är nog så svårt. Hej så länge!