Har varit lite krasslig en vecka, men när Lena kom hem från jobbet och ville ta en racerrunda var det inget att tveka på. Snart bär det av på första turen för året på racer utomhus. Har ju gnidit lite på den på trainer under våren.

Snart är vi i Vikmanshyttan innan vi far vidare till Hedemora. Medvind och medlut långa stunder så vi behövde knappt trampa.

Nu har vi näsan vänd mot Säter igen och om det gick lätt till Hedemora så går det desto tyngre nu. Men hem kom vi och det var ju tur.

Dags för årets första cykeltur med sällskap. Här står vi i Gustafs och är beredda att ge oss av. Johan, Lisa och jag.

Starke Johan drar och starke Lisa ligger tätt efter när vi passerar kanotstadion på väg mot Torsång.

När fotograferingen är avklarad är det bara att glida med på rulle. Inga problem med så starka draglok. Vi rundade sedan både Domnarvet och Ornäs innan vi landade i Gustafs igen. Härlig runda i härligt väder med härligt sällskap, ja jäklar vad härligt det var. Tjo.

I strålande sol är det dags att ta en tur igen.

Turen i tisdags var ju fin så jag tänker i stora drag ta samma i dag som då. Här har jag dock gjort en liten avvikare mot Turbo, blir sedan även Prästhyttan innan jag når Hedemora.

Nu passerar jag Dalälven och stannar till på Wiks bro och njuter lite extra för ett kort ögonblick.

Det blev en liten avvikare till innan jag nådde Husby som vi ser framför mig här. Kommer nu via Svinö.

Nu hade jag hela 50 km på mätaren och då satte det extra fint med en kopp kaffe hos handlarn i Husby. Sedan blev det samma väg hem som i tisdags. Eb riktigt fin eftermiddag var det att vara ute och cykla. Tjo!

Då är det dag för en finrunda i solskenet. Vart jag ska vet jag ej men det är inte viktigt att veta. Jag drar iväg så får jag se vart jag hamnar.

For till Hedemora via Vikmanshyttan, sedan bar jag av mot Husby där jag är nu. I Husby passade det bra att stanna till och köpa en kopp kaffe. Hade kört 35 km ungefär och funderade på vilken väg jag skull ta hem.

Det fick bli mot Stora Skedvi och Gustafs. Vädret var ju strålande och inte hade jag bråttom hem heller.

Ojdå, väl hemma efter 76 km visar återhämtningsfunktionen att det nu är lämpligt med 53 timmar vila. Bäst att börja med det direkt då. Hej så länge.

Det har ju blivit klent med utekörning för min del i vinter. Därför var det lika bra att ta av dubbdäcken och på med sommarsulorna.

Lagomt när det var gjort såg det ut så här. Men vadå, det är ju april och då skall det väl vara aprilväder. Jag hade ändå inte tänkt ut och cykla i dag så det spelar ingen roll. 

Hade ju en förhoppning att jag skulle cykla ute denna helg. Den förhoppningen har jag kvar till nästa helg för det var bara ett par plusgrader när jag vaknade så det fick bli en källarvända i dag också. När jag hade cyklat kring tre mil dök helt plötsligt Simon Franzén upp. Det är han vi ser här liggande på rulle på mig. Annars var det mest jag som låg på rulle på honom.

Efter 70 km gav jag upp. Hade tänkt ta det lugnt och få en snittpuls på 135 ca. Såg bra ut ända till Simon kom. Blev lite hårdare då men inte värre än att jag fick en snittpuls på 139. Med det kan jag inte vara annat än nöjd.

Här har jag resultatet efter drygt två timmars trampamde, ja hela 2.20 till och med.

Nu blir resten av dagen i finfåtöljen och spana in Paris-Roubaix som går för 116:e gången. Starten har nyss gått och de har nu drygt 25 mil till mål. Det har inte jag fått ihop på hela veckan trots att jag kört fem pass så har jag bara 227 km, varav tre pass är intervaller. För min del var det en riktigt bra vecka. Hoppas på fler sådana, men nu utomhus mest.

I dag fick det bli ett pass i källaren på 2x20 minuter. Egentligen skall det väl vara tre intervaller men eftersom detta var första gången vad jag vet att jag testa denna form så tänkte jag att det får räcka med två. Nu är jag efter en timme färdig med passet och drygt var det så inni bängen.

Låg uppåt 160 i puls på båda intervallerna så inte var det undra på att jag blev slut. En annan gång får jag väl ta det lite lugnare så jag orkar med tre. Halloj så länge!

I dag tänkte jag mig ett lugnt distanspass på sex mil. Inte få en snittpuls över 140. Det brukar ju spricka med mina målsättningar så vi får se hur det kommer att gå. Brukar ha ett snitt på ca 140 när jag kör Vätternrundan så därför tänkte jag att det kan vara bra att träna ibland på den ansträngningsnivån.

Här kommer facit på passet. Snittpulsen blev 136, det är ju strålande för att vara av mig. Brukar alltid köra hårdare än jag tänkt så det här var ju bra. 1.52 tog det så det blev ju drygt 30 i snitt vilket är vad jag skall hålla i åtta timmar till om jag skall klara Vätternrundan under tio timmar, vilket är målet. Hur det går jag det visar sig om drygt två månader. Tills dess är det väl bara att trampa på. Hej å hå.