Vad är nu detta tänker förmodligen någon. Jo i skrivande stund är det 36 timmar till start och jag, optimist som jag är/vill vara (dumdristig kanske andra tycker) så bedömer jag det som 50-50 att jag kan åka, eller inte åka.

Urifrån det så kan jag ju inte ha en lortig cykel stående i garaget. Brukar tvätta den direkt efter varje träning, men så blev det inte i måndags när jag kom hem. Var så kulen för jag hade väl lite, bara lite såklart sviter i kroppen efter helgens halsonda. Skor får jag fortfarande inte på mig men mina stora stövlar gick bra. Huvudsaken att cykeln blev fin och det blev den. Hoppas att den är lortig igen på lördag.

Nu är det väl inte mycket mer jag kan göra än att hålla mig lugn och hoppas på det bästa. Vad det nu kan vara.

Hej och på återhörande!

När klockan blev 22.00 gjorde vi en okulärbesiktning där vi bedömde att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen igen. Där fick jag klart för mig att jag omedelbart skulle fara in till akuten på Gävle lasarett. Så fick det bli. En jobbarkompis skjutsade in mig och det stod inte på förrän de hade gjort en EKG på mig samt stuckit en nål i armen på mig. Sen skulle jag vänta i väntrummet vilket jag här gör för att träffa en läkare eller medicinsk ansvarig eller hur det nu var. Det stod inte på förrän det kom en och bad mig dricka något som visade sig vara Betapredd, tror jag hon sa att det var. Sen blev det att vänta en stund till. Fick sedan följa med henne för en kortare utfrågning, fick även klart för mig att hon tyckte det var oklokt av mig att jag inte for in redan igår när jag blev stucken. Jag förklara då för henne att det var ovanligt klokt av mig att jag åtminstonde for in idag. Ingen av de som känner mig hade blivit det minsta förvånad om jag väntat ytterligare en dag förklarade jag. 

Nu är klockan 01.00 och jag är åter frisläppt. Enda som syns av lasarettsbesöket är plåster i armen samt en remsa på handleden med mina personuppgifter på. Nu är det bara att hoppas att svullnaden går ner för imorgon, läs idag, hade jag tänkt börja uppladdningen inför lördagens äventyr. 

Nu får det bli godnatt för denna gång eller rent av godmorgon. Hursomhelst så skall jag sova nu. Vi hörs!

Jag har ju varit orolig för min hals med tanke på Cykelvasan på lördag. När den börjar kännas ok, vad händer då. Jo igår på kvällen råka jag trampa på en geting som var så oförstående över behandlingen han fick så han stack, mig i foten. Känslig som jag är för alla former av stick så stod det inte på förrän foten blev lite svullen och ganska så röd. Jag sover på saken så blir det nog bra tänkte jag. När jag så vaknade i morse och skulle stoppa fötterna i mina tofflor så gick det inte så bra. Trodde att något låg i den högra men det visa sig att foten var svullen och därför inte gick att få i.  Tar då ett par sandaler som det går att släppa upp remmarna på så var problemet löst. For sedan till jobbet som i två dagar är i Gävle.

När klockan var elva sa en jobbarkompis åt mig att ringa sjukvårdsupplysningen för han tyckte att det inte så bra ut. Gjorde det och fick rådet att ta två allergitabbletter samt smörja foten med Hydrokortisonsalva samt ta ett par Alvedon. For till ett apotek så var den saken fixad. Nu sju timmar senare känns det lite, med betoning på lite, bättre. Att det är den högra foten är det nog ingen som tvivlar på.

Skall väl smörja foten en gång till innan kvällen och ta ett par Alvedon. Någon mer allergitablett får jag ej ta för ransonen är en per dygn. Nu är det bara att hoppas att det är bättre i morgonbitti annars lär jag väl uppsöka något ställe där någon gör en koll och ser om något behöver göras. För är foten så här stor på lördag måste jag nog köpa en högersko i storlek 47 misstänker jag. Vore ju för rackit om jag inte kan cykla på lördag på grund av att jag behandlade en geting lite ofint. Det var ju inte min mening men det kunde ju inte han veta innan han stack.

Nu håller jag tummarna för foten. Vi hörs!

Ja då lyckades jag få kontakt via internet så jag kunde ladda ner kvällens runda så håll till godo med en massa information. Allt ni behöver och lite till.

Vi hörs, gonatt!

Inspektion av varandras cyklar inför avfärd. 19 st blev vi när Steven bjöd in till en finrunda inför Cykelvasan. Jag var ju inge pigg i helgen men tänkte att orkar jag inte åka en lugn runda idag så är det ingen ide att köra Cykelvasan på lördag.

Steven och Karl-Arne i täten.

Resten av gänget.

Vi drog över Åsen och Gessån och Holmboberget till Vikmanshyttan.

Härlig tur i kvällssolen. Mestadels riktigt lugnt i leden.

Riktigt var vi är nu vet jag inte men fint var det.

Nu är vi på väg hemöver och passerar snart Pungmakarbo med Klacken i bakgrunden. Någon kartbild blir det inte idag då jag har strul med internetanslutningen. Sträckan blev 30 km och med det nöjer jag mig för idag.

Nu är det bara att vila och ladda batterierna till lördag för då skall det förhoppningsvis bli åka av.

Tack o hej så länge!

Redan i fredags på jobbet kände jag mig hängig så jag börja bli orolig hur det skall bli med Cykelvasan. Sysselsatte mig med bakning i helgen istället för cykling. Köpte ju en säck Dinkel nyligen och den var jag sugen att testa.

Det är inte mycket man behöver för att göra bra bröd. Salt, vatten och mjöl, inget annat. Inte en massa tillsatser som storindustrin har i sina bakverk och ändå får det att bli så bedrövligt dåligt.

Efter att degen är klar, fem sex timmar sådär, så bäddas de ner i mjölade handdukar i jäskorgar.

Sedan in i en plastlåda som i sin tur ställs in i en plastlåda som sedan ställs i kylskåpet i allt mellan, 20-30-40-timmar.

När de väl är gräddat kan de se ut såhär.

Fyra till skall gräddas. Det har hänt lite sedan jag ställde in dem i kylskåpet.

Nu får det vara färdigjäst, nu skall den sista in i ugnen.

Mumsfilibabba, det svåraste är att vänta en timme innan jag kan provsmaka. Man skall ju aldrig skära i ett varmt bröd.

Apropå mitt halsonda så känner jag mig bättre så jag har återfått tron på att kunna köra Cykelvasan. Får kurera mig med mitt nybakade surdegsbröd under veckan. Det tror jag gör susen.

Vi hörs o ses!

Jajamen, nu har startbeviset kommit och min starttid blev 09.20 Endast en timme och tjugo minuter efter första start. Det skall bli skoj. Förra året, som var mitt första på Cykelvasan startade jag mer än tre timmar efter första startande. Men på Cykelvasan liksom Vasaloppet får man starta i det led man gjort sig "förtjänt" av året före. Det här innebär väl är det tänkt att de flesta som står i "mitt" startled åker på ungefär samma tid som jag förhoppningsvis kommer att göra. Min målsättning är ju att klara fyra timmar. Men det viktigaste är ju att jag och cykeln kommer välbehållna till Mora. Gör vi det så är ju tiden det minst viktiga.

Tack vare Steven och de andra på våra träningar så känner jag mig då riktigt väl förberedd. Senast igår körde vi över sex mil och det kändes då bra. Nu blir det några lugnare turer under den tid som är kvar.

Om detta lär det väl också komma rapporter, men nu blir det ett par vilodagar till att börja med.

Kanske dags att sätt igång ett par degar. Vem vet. Vi hörs!

Ja här kommer en sen rapport från kvällens körning. Men vi tar det väl från början.

Som vanligt tog jag en bild när vi samlades. Hela 19 st blev vi idag.

Efter att ha farit kors o tvärs så var vi helt plötsligt vid Romme Alpin. Aj aj aj vad har Steven nu i sikte.

Jodå, mycket riktigt. Han ville testa oss lite i uppförskörning.

Jäklar i min lilla låda vad det lutar emot. Nu gäller det att bita ihop.

Efter att kört uppför blev det som brukligt rejält med utför. Nu har vi passerat Fagerbacken och har för en stund en ganska behaglig körning.

Aj aj, klockan börjar bli sen och då råkar vi ut för kvällens andra punktering. Självaste Steven denna gång, men de flesta är nog ganska nöjda att få en extra vilopaus.

Själv passa jag på att ta lite bilder på annat än cyklar. Kanske något som hamnar i mina degar framöver. Vem vet.

Nej nu verkar Steven vara klar så nu blir det inga mer bilder. Nu blev det hård körning via Sörbo innan vi var hemma i Säter igen. Klockan var sen och vi hade kört 63 km.

Här har ni alla fakta om kvällens tur.

Tack för ikväll o godnatt!