Efter att ha varit på resande fot i fem dagar var jag äntligen hemma igen. Då kändes det att det var dags för en MTB-tur. Det var längesedan nu så det fick bli en lugn tur. Vi for förbi Dalkarsnäs, Lerviken och sedan över Holmboberget varefter vi rundade Vikmanshyttan. Sedan blev det Yttre Heden och hem. Vi hann lagomt hem innan det var kolsvart, det var tur för något lyse hade vi ej. 23 km blev det i behagligt tempo så nu är det bara att fortsätta lite försiktigt och hoppas att man får vara frisk.

På återseende!

Ja nu kanske ni tror att jag inte är på ett bageri utan på ett mejeri. Nejdå, men när man har gott bröd, varför ska man då inte också ha gott smör. Det finns alldeles för mycket skräp i handeln. Jag blandar själv smör, havssalt och rapsolja. Det blir fint det.

Bakar man bröd med kärlek passar det väl bra att ha smör i en hjärtformad bytta. Speciellt idag när det är den internationella kvinnodagen.

En kastrull hett vatten behövs för ett lyckat bak.

Här har jag ett bröd på brödspaden som jag siktat mjöl på samt gjort ett litet mönster på.

Gräddning på gång. Dessa bröd stoppar jag in i 260 graders värme, sänker direkt till 240 grader och låter det stå inne 40 minuter. Som ni ser gräddar jag på stenhäll vilket är bra. Då slipper man så stora temperatusvängningar i ugnen. Stenen gör att det blir jämn värme. Dessutom ger det brödet en extra skjuts eftersom degen hamnar på en riktigt varm yta, istället för en kall plåt. På botten i ugnen har jag en ugnsfast skål med vatten i vilket gör att brödet gräddas i en lite fuktigare miljö. Det är bra för att få lite volym på brödet. Vattnet ni såg att jag värmde tidigare, av det tar jag en halv deciliter och kastar in i ugnen innan jag stänger luckan (ja sen är det ju försent) för att få lite extra skjuts. Jag har inte varmluften på, lugnt och fridfullt skall det vara. Jag öppnar inte ugnen under hela gräddningen heller, ångan skall ju vara kvar i ugnen, det är ju där den gör nytta.

Ett bröd gräddat och ett som snart skall ur jäskorgen.

Sådär, fyra bröd gräddade. Tre lyckades jag få att spricka riktigt fint, det ena var jag för försiktig på när jag snittade. Blev bara ett mönster, fint det med men ett bröd som inte har spruckit är som kärlek utan kyssar.

Mycket kaffe hinner man dricka när man är fritidsbagare. Jäskorgarna låter jag stå på spisen så det blir riktigt torra innan jag ställer undan dem. När man haft deg i dem ett helt dygn blir de lite råa.

När jag tog ur fyra limpor igår blev det ju 2,5 kg deg kvar som jag la i en bunke. Kolla vad det har jäst på ett dygn.

Nu är det dags att provsmaka, konsten är att vänta en timme innan man skär i brödet. Det gäller att brödet får kallna innan man skär i det, annars släpper man ut fukten ur brödet och det vill man ju inte. Ingen vill väl ha torra bröd. Då kan man ju käka knäckebröd vilket också är gott. 

Smasken smasken, första biten är allt bra fin den.

Måste ta en bit till, finns väl inget som är så gott som färskt surdegsbröd. Ett sätt att behålla fukten i ett färskt bröd är att när man skurit i det ställa det på högkant som ni ser att jag gjort här. Det är bättre än att stoppa det i en plastpåse.

Ja det blev ju ett gäng med småbröd också. De vänstra är smörpenslade både före och efter gräddning. De högra är penslade med vatten och sedan beströdda med sesamfrön. Gott gott vill jag lova. 

Ja det blev en lång beskrivning av hur det går till att baka bröd. Men som ni ser så är det ganska enkelt, sen gäller det ju bara att få till det, det kan vara nog så svårt. Det är bara att träna, Råvarorna är ju billiga så träna på bara och var inte rädd att det går på tok ibland, för det gör det. 

För att sammanfatta det hela så är det ju bara att blanda mjöl, vatten och salt i lagom mängd. Låt jäsa efter behag och grädda tills det är klart. Hur enkelt som helst men ändå så jäkla svårt, är fortfarande på jakt efter det perfekta brödet. Jag tycker dock att jag kommer lite närmare då och då.

Kör hårt, det skall jag göra. Vi hörs!

Nej, någon riktig Kronblom blir jag nog aldrig, ligga på soffan kan jag inte alltför länge. Knallade ner i källaren och trampa lite istället. Då trivs jag bättre att sitta på baken i en halvtimme,.

Har ju tänkt testa lite försiktigt med träningen. Det har blivit 30-minuterspass, första gången i 130, andra i 140 så nu var det väl lämligt att testa att ligga på 150 i puls. Blir det nu inget bakslag på detta så må jag nog ändå säga att det hela är på väg åt rätt håll. En vecka till i lugnt tempo så vore det väl attan om jag inte skulle våga mig ut på vägarna igen.

Hej så länge!

När jag vaknade i morse hade det hänt lite i kylskåpet som synes. Min 6,5 kg stora deg hade fördubblat volymen. Visst är det häftigt. Salt, vatten, mjöl och i detta fall även russin, absolut inget annat. Och så blir det på detta vis. Jag tycker det är lika häftigt varje gång. 

Nu skall jag ta ur så det blir fyra enkilos limpor som skall läggas i jäskorgarna.

Kolla kolla, visst är det jäskraft som heter duga. Var det någon som trodde att man måste knåda en deg, misstänkte det. Tänk då på att denna deg är inte knådad en enda minut, varken för hand eller i maskin.

Som sagt, fyra limpor skall det bli, stora degen som blev över är alltså 2,5 kg och av den skall jag göra småbröd. Men nu får de ligga och vila en kvart så värsta spänsten går ur.

Nu är de nedbäddade i mjölad handduk i varsin jäskorg. Stora degen har jag lagt i en plastlåda igen.

Nu är även jäskorgarna stoppade i varsin plastlåda som i sin tur är stoppad i ytterligare en plastlåda. Nu får de stå framme några timmar så de kommer igång igen innan jag skall stoppa in dem i kylskåpet igen. I kylskåpet kommer de att få stå tills jag vaknar i morgon då det blir dags för gräddning. Medan degen vilar i sina lådor...

Ja då kan väl jag likt Kronblom vila en stund på min bagarlåda. Visst är det enkelt att baka, det mesta sköter sig själv och resultatet brukar bli helt fantastiskt. 

Ha det så bra allihop, det har jag. Vi hörs!

När jag friskar upp surdegen har jag den i en lite större skål. Men det gäller att alltid spara lite till kommande bak. Det lilla som blev kvar har jag nu i en liten skål som jag täcker med plastfolie och spar till kommande bak.

Det blev att degen fick ligga och vila i 2,5 timme innan jag tog mig tid att vika den ett par gånger. Som jag skrev så knådar jag inte degen. Efter ett par timmars vilotid räcker det att man viker in den ett par gånger.

Efter vikningen får den ligga i lugn och ro ett par timmar till.

När det gått ett par timmar och jag ser att den är på gång så är det dags för...

Just det, då åker den in i kylen och där får den ligga över natten och ha det bra. Nu får vi se om det har hänt något när jag har vaknat. På hyllan under kan man skymta den lilla skålen med surdeg som troligen kommer att få vänta några veckor innan jag tar mig an den nästa gång.

God natt och ha det så bra allihop, vi ses imorrn!

Eftersom Håkan efterlyste recept på det jag lägger ut så sätter jag väl igång en deg igen och beskriver lite hur jag gör. Varning! Inlägg för nördar kan tyckas. Följes på egen risk. Gott och nyttigt bröd är beroendeframkallande. Nu kör vi.

Då jag inte följer något speciellt recept utan skriver ner det jag gör allteftersom så tänkte jag nu beskriva hur jag gör just denna gång. Lite chanstagning då det i skrivande stund är långt ifrån klart. Här är i alla fall ingredienserna denna gång. Kör helst ekologist och stenmalet. Varför ha dåliga råvarot när det finns bra. Som synes är det inte mycket som behövs, och absolut inga tillsatser med en massa bokstavskombinationer.

Ett par dagar före jag skall baka brukar jag friska upp surdegen som vi ser här till höger. Den friska jag upp igårkväll samt i morse innan jag for till jobbet. Jag har haft den i tre år ungefär.

I vänstra skålen hällde jag i 250 gram russin och slog på en halvliter 40-gradigt vatten. Det gjorde jag också i morse.

När jag kom hem efter ca nio timmar hade surdegen växt ordentligt, man ser hur plasten buktar. Nio timmar kanske är i längsta laget, räcker oftast med sex timmar. Men men.

Ja det ser ju riktigt bra ut och jag vill inte vänta till imorgon utan nu kör vi en deg så får vi se hur det blir.

Efter att ha hällt av vattnet från russinen vilket jag spar och fyller upp så det blir två liter och värmer det lite, till 35 grader denna gång så häller jag i det i en rejäl plastbunke tillsammans med 700 gram surdeg. Vispar ordentligt, bra med lite syre i degen. Häller även i 80 gram havssalt.

Här kör jag sönder russinen i mixern, varför? Jo vissa tycker inte det är så gott med russin. Men mixar jag dem så visar det sig att alla tycker om det. Det blir alltså ett russinbröd för de som inte tycker om russin. Bra va.

Nu har jag haft i 1,5 kg dinkelmjöl som jag vispade ner. Sedan hällde jag i de mixade russinen samt 2 kg vetemjöl. Då börjar det härliga. I med näven och blanda. Vadå degblandare, händerna är de bästa degblandarna. I många recept står det T.ex häll i det och det, kör på denna hastighet i si och så många minuter, häll sedan i det eller det och kör på denna hastighet i ett visst antal minuter. Nänä, glöm det. Har aldrig fått så bra bröd som när jag slutat använda elektriska degblandare.

Nu har jag blandat ihop det som skall vara och strött på lite dinkelmjöl. Nu skall degen, vadå tror ni, knådas...

Nej nej, nu skall den vila. Precis som jag. Detta är latmansbak. På med ett plastlock så fukten bevaras i degen och låt den vila.

Vilotiden idag får bli två timmar, då hinner det bildas gluten och degen kommer att vara jättehärlig helt utan knådning. Under tiden kan man ju alltid läsa lite.

Det finns ju en hel del att lära om bakkonsten. Sébastien Boudet som är en mästare på att baka har gjort två kanonbra böcker som jag varmt kan rekomendera. Kan inte låta bli att nämna att jag dessutom medverkat som testbagare i den högra boken. Mitt namn står tryckt i boken vilket jag är riktigt glad över. 

Det får bli allt för denna gång men det kommer mera för än är det ju inte klart. Det blir det ju inte framåt söndag men den som vill kan följa med på resan till färdigt bröd.

Hej så länge!

Ja då vågade jag mig ner på stålhästen i källaren igen då för en liten runda. Inte för att jag blivit något piggare sedan sist, men jag har inte blivit sämre heller så därför kunde jag inte hålla mig längre. Det fick bli en runda på 30 minuter. Sist höll jag en puls på 130 och det gick ju riktigt bra. Nu tänkte jag ligga på 140. Jag hade svårt att tygla mig så titt som tätt låg jag även på drygt 145. Men det gick ju bra det med. 

Hej så länge!

Nu har dubbdäcken på min MTB åkt av och sommardäcken åkt på. Trots att jag var noga och kollade på rullriktningen så såg jag när jag trodde att jag var klar, att däcket på framhjulet var påsatt åt fel håll. Det var bara att ta av det och göra rätt. Ja ja, större katastrofer än så har man ju varit med om. Nu är alltså cykeln redo, nu är det bara att vänta på att jag skall bli redo. När det blir, ja det återstår att se. 

Hoj så länge!