Beredd att ge mig iväg för att möta Johan som startar i Gustafs.

Mitt på rakan före Solvarbo mötte jag Johan så det var bara att vända om för mig.

Ner mot Hedemora for vi och det blev för mig att ligga på rulle hela tiden. Sedan for vi via Husby till Bispbergshyttan innan vi var hemma igen. Riktigt hårt blev det, trots att jag låg på rulle hela tiden. Men det känns ändå att jag är på rätt väg.

Vätternrundan avklarad och en vilovecka är avklarad. Nästa projekt på cykeln blir Cykelvasan i augusti. Den uppladdningen inledde jag idag på racern tillsammans med Erik.

Vi for 25 km efter Smedjebacksvägen innan vi vände och for hemåt. I några av backarna tog vi i så det stod härliga till, måste ju köra lite pulshöjare, gör jag det dessutom i motlut så blir förhoppningsvis mina klena ben lite starkare också vilket kan behövas.

Nu får det bli viloläge några dagar från cykling efter helgens Vätternrunda. Hittade denna bild på nätet och den är tagen efter ca 28 mil. Just här är det Rikard som drar, lika ofta var det Johan. Själv låg jag hela tiden bakom, här ser det ut att avståndet är lite för långt men det blir gärna så när krafterna tryter. Speciellt om det är en liten "slakmota" som det nog var här.

Nu är vi i Motala igen. Denna gång för att köra min tionde Vätternrunda. Dagen före sitter vi vid husvagnen och tar en kaffe tillsammans med Rikard som skall hjälpa mig runt. Evelina och Lena får serva före och efter.

Lisa ser vi här som i år inte kommer att köra. Maria som vi varit på många cykelresor på Mallis med kommer däremot att köra, dock inte med oss. Johan däremot blir i morgon min andre hjälpryttare.

Sista laddningen dryga timmen före start. Johan och jag lassar in så vi skall stå pall i trettio mil.

Full service. Johan hjälper mig även med cykeln. Han förstår att jag behöver alla krafter jag har till att cykla.

Tio minuter före start och nu skall överdragsjackorna av och vi skall in i startfållan.

Klockan är nu 05.08 och vi rullar i väg. Jag lägger mig redan här på rulle på Johan och Rikard och där kommer jag att ligga i trettio mil.

Det som bara inte skulle kunna hända har precis hänt, vi rullar i Mål på 9.45 Nu kanske någon undrar vad det är som är konstigt med det. Det är nämligen så att mina fem senaste lopp har i ordning slutat på tiderna, 9.41, 9.42, 9.43, 9.44 och alltså nu 9.45

Glada över att vara i Mål är vi nu i målfållan och snart kommer vi att få våra medaljer. 

Nu har jag fått min tioårsmedalj. Har även fått en flaska mouserande äppeldryck. Att det gick så bra för mig i dag är helt och hållet Rikards och Johans förtjänst. De var mina hjälpryttare och servade mig med allt under trettio mil. Ett stort tack till er grabbar, utan er vete tusan hur det skulle ha gått. Ni får åka på egen hand ett annat år så kommer ni att få en riktigt bra tid, ni var grymt starka som lotsade mig runt.Tack tack.

Tre år sedan sist, men nu är det snart dags. Förberedelserna inför årets Vätternrunda går nu in i slutskedet. Det blir inga fler mil på cykeln, nu är det annat som gäller. Nya slangar och däck är påsatta. Cykeln är tvättad och kedjan smord, extra flaskställ påsatt bakom sadeln och ramväskan för lite extra energi sitter där den ska. Trots att förberedelserna inte varit vad jag önskat känns det ändå bra att det snart är dags. Känns faktiskt riktigt skoj till och med trots att jag efter nio rundor vet hur jäkligt det kommer att kännas innan jag är i mål. Törs inte ens gissa på någon sluttid, det får ta den tid det tar. Men fisåka, det kommer jag inte att göra. Har ju tidigare åkt på tider mellan 9:41 till 12.10 och lär väl hamna någonstans i det spannet även denna gång om allt går vägen.

Erik och jag inför dagens pass som skulle bli riktigt långt.

Erik drar på väg mot Smedjebacken.

Vid Getbo efter tre mil tog vi höger mor Romme. Sen fick det blir Torsång och Milsbo vilket gjorde att rundan blev på pricken 100 km. Min längsta runda på racern i år och trots den så är jag inte ens uppe i hundra mil inför Vätternrundan nästa helg. Så lite mil har jag nog aldrig haft på racern inför någon Vätternrunda. Jag gör väl trots det ett försök att ta mig runt. På något vis skall det väl gå. Vi får se.

Då har vi varit till Motala och fått en försmak på Vätternrundan. Lena skulle köra Tjejvättern och nu skall vi ner till målområdet och hämta ut hennes nummerlapp. Här står hon med startbeviset. Vad ingen av oss noterade var att det var mitt startbevis. Det fick till följd att när hon lämnade fram det så kom min nummerlapp till Vätternrundan nästa helg ut ut skrivaren. Gissa om vi blev snopna. Det var bara att hämta rätt startbevis så ordnade det sig för henne också. 

Nu är det bara en kvart till Start och Lena är sådär lagom nervös. Erik är med och suportar.

Klockan är 08.02 och nu bär det iväg.

Tio mil och 3 timmar 49 minuter senare är Lena i mål.

Lena blir även i år haffad av speakern för en målintervju.

Lite mat sitter fint i sällskap med Linn, Olle och Erik. Det var Lenas åttonde runda och känner jag henne rätt så blir det nog några fler.

Här står vi Erik och jag fast beslutna att vi skulle ta en lugn tur runt Gustafs och Stora Skedvi.

Det gick väl skapligt lugnt första kilometrarna. Jag låg på rulle och myste.

Allteftersom skruvades farten upp och det blev riktigt jobbigt till slut. Väl hemma hade vi kört fyra mil på under 1.20 Vi klarade alltså 30 i snitt. Inte illa.