Vad är nu detta tänker säkert många som är van att se cyklar på denna blogg. Kalle är väl inte ute o cyklar nu. Nej det är jag ej. Nu är jag ute på helt andra äventyr.

Klockan är före åtta på morgonen och jag är på Rosendals Trädgård i Stockholm. Jag är en av de första där och gångarna är nykrattade, solen skiner och fåglarna kvittrar. Vilken dag det kommer att bli. Tro mig.

Här har jag varit några gånger tidigare och kollat på blommor vilket också är ett intresse jag har men idag är det varken cyklar eller blommor som fått mig hit. Nej idag är det Sébastien Boudet. Vem är då det kanske ni undrar.

Jo det är han, inte jag alltså utan han med en näsduk i bröstfickan. Min idol i bagarvärlden, den franske bagaren, sedan några år bosatt i Sverige. Sébastien har party idag då han släpper sin nya bok. Jag har då haft turen att bli inbjuden till detta kalas. Varför då kan man undra, ja det kan man och svaret kommer snart för den som orkar fortsätta kolla.

Sébastien behövde hjälp att bära ut lite bakverk och eftersom jag var först på plats var det bara att hugga i. In i ett riktigt bageri för första gången. Jag som så ofta drömt om att få vara i ett riktigt bageri och så blev det nu, på Rosendals Trädgård dessutom, om än bara för en kort stund.

Jag han dock med att ta ett par bilder. Här ser vi en av bagarna i full verksamhet med bakbordet fullt av ogräddade bröd.

Här bär jag ut en plåt med kardemummabullar, ni som följt bloggen ett tag såg sådana bullar under påsken och jag skrev då att ni får reda på mer så småningom. Nu är det så småningom så nu skall ni få veta.

Sébastien skrev på sitt Instagram för en tid sedan att han ville ha tag på några testbagare på recepten till boken han hade på gång. Jag skickade genast ett mail som visade att jag ställer upp. Det visade sig att jag var en av 1000 personer som gjort likadant inom tiden av ett dygn. Fantastiskt.

Av dessa tusen personer hade jag turen att bli en av etthundra som skulle få provbaka. Som tack för det har jag nu mitt namn tryckt i boken. Häftigt va. Jag, medverkat i Den Franske Bagaren, Sébastien Boudets bok. Det tycker jag är fränt, visst har jag väl all rätt att vara lite mallig. Mmm fattas bara.

Av dessa hundra som hjälpte till blev jag sedan en av 20 personer som bjöds en till denna Champagnefrukost, förutom oss "hemmabakare" som Sébastian kallar oss för, och vad vi också är så var det en hel del andra personer där. Det är ju fler än bagare och ett tryckeri som behövs för att göra en bok.

Champagnen är upphälld och bakverken på plats, solen skiner och gästerna har kommit. Festen kan börja.

Denna bok kommer vi hundra som medverkat att få som tack för hjälpen. Direkt efter festen skulle Sébastien åka till Bonniers och för hand signera böckerna som sedan skulle skickas hem till var och en. Väntar med spänning.

Denna kille som jag ej minns namnet på men som bor i Åkersberga är den som gjort alla teckningar som finns i boken. Jag talade med så många och mitt minne räcker inte en sådan dag att lägga alla namn i. Jag skulle nog behöva en större  hårddisk.

En massa gott matbröd bjöds det på.

Liksom Champagne, vilket jag inte drack, jag höll mig till äppelmust då jag skulle köra bil under dagen.

Klart jag vill bli fotad med boken jag medverkat i, vad passar då bättre än att få bli det tillsammans med denna trevliga tjej. Sofia från Malmö som precis som jag provbakat några recept och lämnat synpunkter. Hon hade enbart för denna träff åkt tåg upp till Stockholm ända från Malmö. Inte illa men jag tror hon tyckte det var värt det.

Ingen riktig fest utan tal. Sébastien berättar hur han jobbat fram boken och tackar alla som hjälpt till på ett eller annat vis. För er som bara sett honom på TV så kan jag bara säga. Han är precis lika trevlig och lättsam som han ger intryck av när man ser honom i rutan. Han är ju med titt som tätt på Nyhetsmorgon på söndagar.

Kolla vilka läckerheter. Jag provsmakade alla sorter så det var tur att jag inte åt någon frukost innan jag for dit.

Efter ett par timmar smög jag mig undan, bageriet lockade, jag knackade på och undrade om jag fick stiga in. Som ni ser så fick jag det. Här rostas korn som de sedan maler ner i önskad grovlek beroende på vad de skall baka. Längst in syns bröd som gräddas. 

Deg deg deg, deg i långa banor. Så fränt at få vara här så ni kan inte ana. Ni som trodde att jag bara cyklar.

Nu skall bröden ut.

Nu är flera bröd formade som skall jäsas innan de gräddas. Det låg deg överallt vill jag lova.

Ut med bröd och in med mer korn som skall rostas. Här går det undan. I den luckan som är öppen eldas det en gång per dygn i jag tror tre timmar. Sedan karas askan ut och värmen räcker sedan till så det går att grädda bröd i båda våningarna närapå ett helt dygn tills de eldar igen. Fantastiskt, det hade jag ingen aning om.

Här jäser det i korgarna, 

och här med, durumbröd var det visst i dessa jäskorgar.

En hel hink med surgrund, jag som bara har en liten burk som jag matar några dagar innan jag bakar, ja jag underhållmatar den ju också en gång i veckan även om jag inte skall baka. I morse var det fem cm i hinken och efter matning är det nu i stort sett fulla hinken, snacka om jäskraft, helt utan jäst. Precis som det skall vara.

Alla trevliga kalas har ett slut även detta och det är dags att ta adjö för denna gång.

Två av mina nyfunna vänner, Katarina i blått från Stockholm och Sofia i rött från Malmö säger här tack o adjö till Sébastien.

Innan vi hinner fara sticker Sébastien åt oss varsin kartong och säger att vi kan ta med oss lite bröd. Det tackar man inte nej till. Tokig vore man väl då.

Förutom några Macarong tog jag även några Pistagebullar. Sedan skjutsade jag Katarina och Sofia till Centralen för Sofia skulle ju fara hem till Malmö igen.

Efter det for jag hem till Erik och hämtade Lena för nu skulle vi till Söder och Cykelcity. 

Men först skall vi ta oss genom city. Här är vi på Strandvägen och snart passeras Dramaten.

Här framme ser vi Stadshuset, där kan man äta lunch under tre kronor. Jo om ni kollar ordentligt, högst upp sitter tre förgyllda kronor.

Cykelcity, butiken där det finns allt man kan önska men kanske inte har råd att köpa.

Lena behöver nya skor och får här hjälp med att hitta ett par passande.

Själv har jag andra saker som är roligare att titta på, men för dyra.

Lite billigare, men tyvärr, plånboken räcker inte till.

MTB finns också i alla varienter.

Nya hjul då, ja kanske någon gång det kan bli, men inte idag.

Nej nu nöjde vi oss med att åka hem till Erik och ta en fika med brödet jag fick av Sébastien och det var inte någon dålig avslutning på en dag i Stockholm.

Nej det var en fantastisk dag och imorgon är det upp på sadeln som gäller för nu är det inte långt till Vätternrundan, och före det skall även Halvvättern klaras av.

Vi hörs o syns, såväl cykelvänner som nyfunna bagarvänner. Speciellt då Sébastien, Sofia och Katarina.

Tack o hej så länge om nu någon orkat läsa ända hit.

På onsdag, vilket det är imorgon då är det avfärd för Stevens grupp kl 18.15 från Kampvägen.

På samma plats men kl 18.30 tar Anette hand om ett gäng tjejer och kör en snoa.

Välkomna alla som har möjlighet att träna i glada vänners lag.

Själv kan jag inte vara med då jag skall ut på lite andra äventyr som eventuellt kan resultera i ett blogginlägg lite senare. Jag har ju även ett annat stort intresse som måste få gå före denna dag.

Men kör hårt ni som kan.

Steven och hans mannar, nåja en tjej också men det är helt ok. Här står kvällens styrka uppradad med Steven själv längst till höger.

Vi drog iväg över stock och sten och det stod inte på förrän vi var bortåt Nordansjö.

Det var mycket stig och gruskörning idag även om vi just här råkar ha asfalt under sulorna.

Nu står det inte på förrän vi är i Hedemora.

Uppe på Stadsberget tar vi en välbehövlig vilopaus. Det gick riktigt hårt emellanåt så klungan sträcktes ut rejält ibland men då är de snabbaste snälla och lugnar ner sig en stund så vi andra hinner ikapp. Sen är det full körning igen. Man kan säga att det är distanspass med intervallträning. Pulskurvan går upp o ner som en berg och dalbana.

Här är kartbilden på kvällens körning. Drygt 40 km blev det.

När jag nämnde pulsen kan jag väl lika väl lägga in den. Uppåt 20 korta intervaller ser det ut att vara. Det måste väl vara en bra investering inför framtida bravader.

Efter denna tur var nog alla nöjda och jag misstänker att det är fler än jag som kommer att sova gott inatt.

Tack Steven för en kanonguidning på en superfin, men dryg tur. Precis som det skall vara.

Tack för denna gång alla som var med.

Nu har Steven piggnat till och bjuder in till gemensam körning imorgon måndag, avfärd kl 18.15 på Kampvägen.

Bilden är från onsdagens gemensamma körning.

Välkomna!

Vi visste att det skulle bli varmt idag så Lisa o jag hade bestämt att vi skulle ge oss av tidigt. Redan kl 08.00 drog vi, jag från Säter o Lisa från Falun. 18 grader var det redan då.

Här passerar jag Gustafs och det är så fint så jag måste bara ta ett kort.

Dalälven ligger blank i Torsång.

I centrala delarna av Ornäs möter jag Lisa och jag vänder om. Vi kör via Dalsjö och Borlänge.

Här är vi i Alderbäcken och jag har precis tänkt hur fina vägar det finns som man aldrig cyklat på. Strax därefter övergår asfalten till grus så det är bara att vända.

Jaha, vad är det här då. Varning för vildsvin. Men det är ju bara Lisa och hon är ju inte farlig så vi fortsätter. En liten bit längre bort blir det grus igen, men det blev ingen större omväg. Vi behövde inte passera vildsvinsområdet  en gång till och det kändes ju bra.

Idkerberget passerar vi här och då är det rejält med motlut. Vi tog till höger mot Nyhammar i ett vägskäl men det skulle vi inte ha gjort, då blev det snart grusväg igen så det vara bara att vända om igen. Men vad gör det en dag som denna när vi bara är ute och samlar mil.

Visst är det fint. Vi hade ju tänkt komma till Grangärde och vi ska väl komma dit så småningom.

Jodå, vi kom till Grangärde och Sunnansjö har vi nu också passerat. Här är det kanonfint. Nära nog två mil, ända in till Ludvika via Brunnsvik är det asfalterad cykelbana. Bara att gasa. Väsman ser vi här till höger. Men vi tar oss inte tid att bada.

Tjong, nu har vi passerat både Ludvika och Smedjebacken. Ser ni väggen? nej men jag åkte rakt in i den. Jag blev så slut så jag orka inte dra en meter efter Smedjebacken. Orka inte ens hålla rullen på Lisa så hon fick sakta ner ibland för att jag inte skulle bli avhängd. Men nu är det bara drygt en mil hem. Men det var en dryg en. Sen när vi kommer till slakmotan mot toppen av Bergbacken. Då är jag så dum så jag utmanar Lisa och säger att nu kör vi. Det kunde ju bara gå på ett vis. Jag tyckte för ett kort ögonblick att jag samlat på mig lite krafter men det räckte då inte till för att spöa Lisa. Det hade jag ju kunnat räknat ut med något av de mindre ädla delarna. 

Nu är vi dock hemma och klockan är 13.30 Det innebär att det blev 155 km på 5,5 timme vilket gav 28 i snitt. Med det är vi riktigt nöjda både Lisa o Jag. Fattas bara annat.

En riktig snoa blev det idag.

När det blir en härnäst, ja det får vi se när "gubben" har piggnat till. 

Hej så länge!

förrän det är försent att påverka valutgången. Söndag är sista dagen att vara med och påverka EU-valet. Försitt nu inte chansen att vara med, har du inte redan röstat, se då till att göra det senast på söndag. Det är inte bara en rättighet vi har, jag tycker faktiskt att det också är en skyldighet vi har. Det finns faktiskt inga bra ursäkter att låta bli....

däremot finns det många bra skäl att gå och rösta, jaså, vill ni ha ett skäl. Redan nu så tas över hälften av de beslut i Bryssel som påverkar oss, då bör väl vi vara med och påverka vilka som skall ta dessa beslut, så gå och rösta, gör det, och därmed basta!!

Vi ses, hej så länge!

När jag var på väg hem från jobbet ringde Lisa och undra om jag skulle träna ikväll. Det skulle jag inte för jag skulle iväg och få massage, lyxigt värre. Efter det är det vila som gäller. Det var nämligen så att Jon hade hört av sig till Lisa och undrat om de skulle ta en tur på racern till Säter och fika. Jon vet att det finns "gofika" at få där. Javisst sa jag, ni är välkomna.

Och så var de två fikasugna som kom efter 45 km cykling ungefär. Lisa och Jon smakar på mina finbullar. De är faktisk värt en cykeltur av denna kaliber för att smaka på dessa vill jag lova.

Ja Olle fick ju också en fika. Man måste inte cykla 45 km för att en bulle skall smaka bra.

Nu är Jon och Lisa redo för att dra sig mot Falun igen. Vi får hoppas att vinden har vänt, för när de for hit hade de en hiskelig motvind. Hihi.

Vilket väder, klockan är åtta på kvällen och det är 23 grader varmt när de far hemåt. Härligt härligt.

Vad passar väl då bättre än att klicka på denna länk och lyssna på lite trevlig musik. En av TopCats nyare låtar som ännu inte finns på skiva. Varsågoda att provlyssna.

http://www.youtube.com/watch?v=2CaHKS1B9_Q

Tack o hej så länge!

Ja visst är det fint när äppelträden börjar blomma, den här bilden tog jag strax innan det var dags för kvällens pass. Astrakan Gyllenkrok står nu i full blom och det är bara att njuta.

Steven har kallat till träning och det vill jag inte missa. Lena har cykelkläderna på men drar iväg på racern samtidigt som jag drar ner till Kampvägen på min MTB.

Ojojoj, förra gången blev det rekord med 24 cyklister, idag blev vi hela 27. Vad skall detta sluta med kan man undra. Men en fattas, hm, generalen själv, Steven har gått sta och blivit förkyld så han måste vila idag.

Någon föreslår att vi kan ta samma tur som för två veckor sedan och så får det bli. Torkel anmäler sig frivilligt som ledare för en lite lugnare grupp. Bra Torkel. Sen drog vi.

Vi kör alla tillsammans, här med Per i täten upp genom Ovangårdarna och uppför Bergbacken där vi samlar ihop oss och vilar en stund. Sedan svänger vi av mot Aspnäs och stannar inte till förrän vi är i Björnbo. Där delar vi upp oss i två grupper och far vidare mot Tägtlandet.

Här har "snabbgruppen" stannat till strax före Nisshyttevägen, vi var 17 och de som tog det lite lugnare var 10. Vi drar dock vidare innan den gruppen kommer.

När vi kommer fram till Kyrkstigen gör vi ett stopp och en grupp om fem med Henrik i spets tar den vägen. Vi övriga ses här på väg mot Lerviken. Vid vägskälet mot Vikmanshyttan gör vi nästa stopp och där tar Per hand om sex  stycken tror jag som kör en liten snoa åt det hållet.

Vi övriga svänger av mot Dalkarsnäs och tar sedan vägen genom skogen och kommer ut vid vattentornet på Åsen. Här tar vi dock en vilopaus i skogen. Det blev ett lite missöde i vår grupp i en utförsbacke på en stig så råka Mattias gå i backen. Hoppas dock att det räcker med lite värk i några dagar så det inte är några allvarliga skador.

På vägen hem tog jag o Mattias vägen ner mot sjön och i Dalanders hörna träffade vi detta gäng. Torkel, Anders och Ingemar stod där. Torkel har här upprättat sambandscentral för två stycken hade blivit borttappade. Han får dock telefonkontakt med Patrik som kan ge ett lugnande besked att även de är på hemväg nu. De missade avfarten uppe vi Tägtlandet och fick på så vis några extra km i benen. Det får de se som bonus på kvällens pass.

När jag sedan kommit hem, tvättat cykeln och sedan lagt mig själv i badkaret ringer Henrik och meddelar att gänget som tog Kyrkstigen också kommit hem helskinnade. Det var dock lite lerigt så det blev några stopp i någon lerpöl här o var. Det är sådant man får ta när man kör MTB. 27 km blev det för detta gäng och det blev det även för oss som åkte andra vägen. De som for mot Vikmanshyttan lär väl ha fått tre fyra mil kan jag tro, om de inte är ute och cyklar än förståss.

Med detta nöjer jag mig för idag. Tack o hej så länge.  Men håll koll på bloggen, man vet aldrig vad som dyker upp!

PS. Det är något knas med dataöverföringen så någon kartbild lyckas jag inte få in idag. Men det får duga ändå. DS.

Skam den som ger sig. När jag nu på moronen efter testar så funkar det att överföra datan. Lägger väl in ett par bilder till då. Vi körde väl för hårt igår så GPS:en behövde kanske svalna lite.

Sådär så höjdprogilen ut.