När det var dags för avfärd såg det ut som om det skulle bli jag och Tomas idag. Men innan vi hann dra kom även Steven. Men är man inte i tid får man inte vara med på bild. För nu skulle vi iväg.

Men det är klart att även Steven skall vara med på bild. Vi har nu kommit till Norn och det är dags för dagens första stopp. På vägen dit fråga Tomas hur kallt det var. 6,7 grader svara Steven. Nä, säger jag. Så kallt kan det väl inte vara. Men jag kollar på min mätare och även den visar 6,7 så då lär det väl stämma då. Ingen av oss frös dock så det var bara att köra på.

Det är fint i Norn och jag var trött redan där så jag var glad över en riktigt lång paus.

Här fyller jag på med lite raketbränsle. Men det var nog något fel på blandningen för någon större verkan verkade den inte ha.

Nu är vi på väg mot Vikmanshyttan och solen lyser upp så det är riktigt fint.

Steven och Tomas tar det lugnt så jag får ta en bild. De fick för övrigt ta det lugnt hela tiden för att jag skulle ha en chans att hänga med. Vad det berodde på vet jag ej, kan det vara så att Lisa körde slut på mig igår, eller att jag körde med dubbdäck vilket går lite tyngre, eller det kanske var så att Steven och Tomas körde lite hårdare idag än de brukar. Ja inte vet jag, det kanske var en kombination av alla tre sakerna, vad vet jag. Hoppas bara att jag inte har något skit på gång så att jag blir sjuk. Men det skall det väl inte vara. Kan bara konstatera att det här var nog en av årets absolut jobbigaste runda. Så nu blir det att ta det lugnt på eftermiddagen och bara "dega"

Vi hörs, ha det så bra. Det skall jag ha!

Efter några halkiga dagar blev det en cykeltur i källaren idag. Lisa kom hem och gjorde mig sällskap. Fyra fyraminutersintervaller fick det bli. Det är fasiken drygare än flera timmar ute på cykel. Gör förhoppningsvis bra nytta också. Dessutom slipper Lena vara rädd att jag skall köra omkull vilket är bra.

Såhär blev resultatet på pulsen. 15 minuter uppvärmning, fyra intervaller följt av 15 lugna minuter. Men som sagt, aj aj vad drygt.

Nu var vi inte klara med det. Nej nu var det dags för lite styrkeövningar enligt Lisa. Hon tycker att pappa är alldeles för svag, vilket hon har alldeles rätt i. Men nu skall det bli ändring på den saken. Här skall jag försöka resa mig och sätta mig endast stödd på ett ben. Det var en nog så svår övning. Totalt körde vi fem olika övningar så nu lär jag väl bli riktigt mör i kroppen. Men trots det skall jag väl ta en runda ute imorgon.

Halloj så länge!

Idag var alla så kloka så de struntade i att vara ute och cykla, ja utom jag då förståss. Åkte en liten runda för att kolla läget men jag hittade ingen halkfri zon. Det spela ingen roll om jag var på grus, asfalt eller åker. Det var halt överallt så det var bara att åka hem igen. Men det var trots allt skönt att vara ute och "fisåka" lite för det har ju varit mycket hårdkörning de senaste månaderna.

Trots att jag inte åkte någon längre tur så skall cykeln inte behöva lida. Den skall tvättas och smörjas efter varje tur så den är redo för ett nytt pass. När det blir törs jag inte sia om för som vädret är nu får jag nog hitta på något annat sätt att göra mig trött på.

Vi får se när vi hörs härnäst. Ha det bra så länge!

Peter och Tomas dök upp när det var dags för backintervaller. Men men, det blev andra planer bara vi kört ut över "golfen" och kom ut på grus, förlåt isvägen runt Ljustern. Snabbt insåg vi att det blir inga backintervaller ikväll. Försiktigt tog vi oss ut till smedjebacksvägen och det fick bli ett kort distanspass istället. Det var första gången jag kör ett distanspass i mörker men det gick ju riktigt bra så det kanske inte var sista gången. Det får underlaget bestämma, för nu har jag svårt att låta cykeln stå alltför länge.

Det får väl vara allt för denna gång. Hej så länge! 

När det var dags för min första långtur i december såg det ut att jag skulle bli själv. Tog ett kort på min lånecykel och tänkte dra. Men hux flux,

så dök Peter och Steven upp så då blev vi tre. Det såg lite halkigt ut men det går väl att ta det lite försiktigt. Peter hade dubbdäcken på men Steven och jag skulle försöka att klara oss utan.

Efter ca 25 km var vi i krokarna av Norbo och här passar Peter på att läska sig lite.

Det var skönt med en paus och nu tog vi sikte på Skenshyttan och Grängshammar. När vi hade kört uppför den där hemska backen i Grängshammar tog vi vänster och passerade även Rönningen innan vi efter 53 km var hemma igen. Inga vurpor idag och det var ju bra. Nu är det bara att hoppas att min cykel snart är reparerad så jag kan börja köra på den igen, för till den har jag dubbdäck.

Det var allt, tack för sällskapet och tack för mig!

När det var dags för kvällens pass dök Peter och Tomas upp. Men tyvärr, redan under uppvärmningen vid Mårtensgård kände Tomas att det var lite knas med ryggen så han valde klokt nog att rulla hemöver igen. Peter och jag fortsatte till Södersätra där kvällens drabbning skulle gå av stapeln. Tre varv runt S Kyrkbyn skulle köras där varje varv är drygt fyra km. Mellan varven hade vi ca fyra minuters rullvila. När det var gjort och innan vi var hemma igen hade vi avverkat hela 33 km på en och en halv timme. Inte illa i kylan, det var faktiskt fem grader kallt borta i S Kyrkbyn. Men som vi körde höll vi oss varma.

Det var allt för idag men det var väl inte lite det. Hej så länge!

PS. På lördag har jag lite annat för mig, men på söndag kommer jag att köra ett pass i vanlig ordning. DS.

När det var dags för veckans backpass fick jag sällskap av Steven. Peter och Tomas hade annat för sig så vi fick köra själva denna gång. Då passade vi på att tjyvträna lite. Vi förlängde tre av backarna vilket gjorde det hela ytterligare lite jobbigare. Det fick till följd av hela passet blev drygt 27 km vilket är en förlängning med ca tre km.

Efter ett sådant pass är man riktigt nöjd minsann. En bra början på en decembermånad. Hej så länge! 

När det var dags för avfärd ser vi Håkan, Anders, Peter, jag, en Peter till och Steven. Men "Petrarna" följde inte med oss, de kom farande på sina crossar och var kanhända på väg till Torsång för att fika. Men de kom förbi för de ville väl vara med på bild.

Vi hann inte mer än drygt tre km upp i skogen innan jag fick in en pinne på ett ställe där man inte vill ha den. Nämligen i bakre växeln vilket fick till följd att växelörat gick av. Aj aj va trist. Anders som är mekaniker började direkt funder på hur vi skulle lösa detta. Nej nej sa jag och gav Steven som har ett Garminfäste på sitt styre min mätare. Jag hade ju dagens tur inlagd så nu var det bara för dem att följa min inlagda tur. Själv fick jag gå hem.

Men när jag kom hem och fick se Lenas cykel blev jag sugen att testa den även om den är i minsta laget för mig. Höjde sadeln så mycket det gick och så for jag iväg. Eftersom de andra for efter min planerade tur så visste jag att de skulle komma hemöver via Gruvsjön, Täktlandet och Björnbo. Jag drog iväg upp över Lodstöparbo och på stigar genom skogen ner på Aspnäsvägen och vidare upp till Björnbo. Där har jag stannat nu och vilar lite och stoppar i mig lite energi.

Efter att ha farit via Täktlandet är jag nu nere vid Gruvsjön och stannar till för att ta en bild till. Hade hoppats att jag skulle möta de andra efter den här vägen men när jag nu inte gjort det tänkte jag fara via Nisshyttan och hem. Men då skulle jag inte möta de andra men så får det bli.

Hinner bara sätta mig på cykeln så dyker de andra upp, vad bra. Då tar vi en bild till och det är bara att vända för mig och ta ungefär samma väg hem igen. Men det är ju mycket trevligare än att åka själv. Min tur blev på detta vis ca 32 km medan de andra fick ihop 45 km. Deras tur lägger jag in härunder.

Det var allt för i dag. Vi kanske ses i veckan, halloj så länge!