Kort och lugnt var min tanke att det skulle bli. Men så hörde Steven av sig om en långrunda. Alltid trevligt med sällskap så här står jag med Tomas och Steven.

Min plan var att få sällskap en stund. Hade några reservutgångar, den första var att ta till höger vid Marka mot Dammsjön. Den andra var att ta höger vid Magnilbo. Den tredje var att ta höger mot Grängshammar. Tror ni det blev så. Nej, här står vi vid Harhyttan och läskar oss efter 15 km och jag kom mig alltså inte för att ta någon av mina reservplaner.

Motlut och drygt redan efter 20 km.

Jäklar vad snö, bitvis helt oplogat, bara ett par hjulspår att hålla sig i på vissa ställen.

Efter att ha passerat Jutbo och Kybacken tog vi sikte på Nisshyttan.

Dags för ett stopp och lite näring i kroppen igen.

Jag och Steven kör med dubbdäck men Tomas kör odubbat. Lika bra verka det gå för honom. När vi sedan kom till Nisshyttan tog vi omvägen via Norn och Vikmanshyttan innan vi var nöjda för dagen. Ja det blev allt annat än kort och lugnt. Det blev riktigt långt, och för mig riktigt drygt också. Steven och Tomas däremot de fick nog mest åka och frysa i väntan på mig. Tack o hej!  

Då var det dags igen för lite styrketräning för mina klena ben. En av alla övningar vi kör. Ja, så många övningar kör vi inte men det går åt rätt håll känns det som.

Så där, ut ben benen och repetera, tre gånger tio med fem kilos belastning. Inte mycket kan tyckas men det var faktiskt första gången med fem kilo. De andra gångerna har jag haft fullt sjå med bara maskinens vikt. Det skall bli intressant att se hur mycket jag kan belasta framåt våren.

Efter att ha sprungit i 50 år och cyklat i 30 år så kan man ju vilja tro att man är stark i benen. Men så är det inte, jag borde ju ha begripit för länge sedan att jag är riktigt uselt svag. Jag orkar ju cykla i tio timmar (Vätternrundan) men så fort det lutar det minsta emot så blir jag frånåkt av de jag annars orkar åka med. Men nu skall det bli andra bullar, duger inte att bara baka. Ikväll var jag och Lena ut på gymmet på Skönvikshallen för andra gången i höst och körde ett pass. Första gången var förra veckan tillsammans med Lisa och Johan. Vi får väl se om jag orkar hålla i under vintern och om det märks resultat på cykeln nästa sommar. Man kan ju alltid hoppas. Sämre lär det ju knappast bli. Vi hörs!

När jag äntligen är igång igen är det lika bra att passa på. Entimmes pass i lugnt tempo måste väl vara rätt medicin. Nu blev det ju inte riktigt lugnt igår, men idag skall det bli det.

Fyra plusgrader och lite duggregn, alla tiders att vara ute och mysa i. Idag blev det lite blandat skogsstig och grusväg. Tog det faktiskt skapligt lugnt mest hela tiden.

Lite lort på cykeln, men det är lättvättat när man tar det direkt, och det gör jag. Halloj så länge!

Satte en deg igår och i morse när jag vakna och kollade i kylskåpet såg den ut på detta vis. Härligt. Bara mjöl, vatten och salt. Tänk hur det kan bli.

Gjorde en vaniljkräm igår och då går det ju av äggen bara åt gulorna. Vitorna har alltså stått i kylen över natten och är då perfekta att göra maränger av. Så då gjorde jag väl det då.

Blev sugen på en liten tur, lovade Lena att ta det lugnt och bara vara ute en timme.

Drog iväg genom skogen en bit, ja det blev även lite asfalt. Nu har jag passerat Mossbysjön och är på hemväg igen.

Regnade lite hela tiden och det är min första tur i dåligt väder så jäklar vad skitig jag blev. Hade ju inga skärmar på cykeln.

Efter bra prick en timme var jag hemma igen och det var bara att spola av kläderna samtidigt som jag spolade av cykeln. Vill ju inte ha fulla tvättmaskin med grus.

Cykeln blev ren och nu är skärmarna på plats så jag slipper ha hela gruslass på kläderna när jag kommer hem.

Tog mig an degen och här är de första två bröden.

Blir ju hungrig som jag håller på så det var bara att ta lite deg och göra ett par pizzor också. Inte alls tokigt. Hoppas jag är igång med cyklingen igen efter senaste veckans krasslighet. Vi får väl se, hej så länge!

Här sitter jag i garaget strax före avfärd. Har nyss på telefon talat med Erik och talat om att jag skall ut och cykla. Ska du det säger Erik, är du bra i förkylningen? Ta det lugnt då säger han. Mmmm säger jag. Så ger jag mig iväg. Tar samma runda som Steven körde igår. Vi är ju kompisar, även på Garmin så vi har koll på varandras rundor. Så bär det iväg. Lugnt, njaaa.

Att det kan vara så svårt att ta det lugnt. Nog är man bra konstig. De flesta tycker ju om att ta det lugnt, men dit hör inte vi som cyklar. Det blev i stort sett full gas hela tiden. När jag var hemma igen hade jag nästan 28 km på 1,06,30. En snittpuls på 161 vilket tyder på allt annat än lugn cykling. Men bra gick det och glad är jag. Hej så länge!

Efter nästan en veckas uppehåll var det dags igen. Skall jag vara ärlig, och det ska jag väl, så var jag alldeles för dåligt klädd förra onsdagen när jag cyklade. Kändes så varmt och skönt när jag skulle iväg. Hade bara sommarskorna vilket var alldeles för kallt. Sista biten var det nollgradigt och efter tre och en halv timmes cykling är man ganska frusen. I alla fall jag. Det gjorde att jag blev halvkrasslig men nu känns det bra igen så det var dags för en tur. Vinterjackan och vinterkängorna är på, bara att gasa.

Behövde röra på benen för igår gjorde jag något som jag väl aldrig gjort förut. Lisa och Johan tog med mig och Lena till gymmet, kan ni tänka er. Nog för jag visste att jag är svag men jäklar vad svag jag är i benen. Jag orkar cykla i tio timmar och då kan man ju tycka att man borde vara stark i benen men icke. Jag är kanonsvag. Men det skall bli ändring på det nu. Förhoppningsvis blir det regelbundna besök på gymmet så då kanske vi får se lite resultat framåt våren om jag orkar lite bättre på cykeln i motluten. Ja, sämre lär det ju inte kunna bli. Hej så länge!

Jag kände mig så slut på jobbet idag så jag tog ledigt ett par timmar på eftermiddagen för att ta en tur i det fina höstvädret.

Utan större planer for jag iväg. Nu har jag passerat Vikmanshyttan och är på vägen mot Norn.

Sicket väder. Bara att njuta.

Efter att ha passerat Norn och Nisshyttan har jag nu kommit till Mårtensgård, snart i alla fall.

Rundade Gustafs och mellan Dammsjön och Solvarbo hade denna björk haft påhälsning av en hungrig bäver. Den björken lär nog inte stå upp så länge till.

Sista tampen i skogen fick jag testa lampan för första gången denna säsong. Den verkar ju fungera så jag hoppas jag får användning av den fler gånger.