Nöjd hemkommen från en fin MTB-runda sitter jag och myser. Ser fram mot Billingeracet den 4:e maj i Skövde. Har tränat riktigt bra men har väntat in i det längsta med att anmäla mig. Brukar ju ofta bli något knas på slutet. Vet inte hur många tävlingar jag varit anmäld till genom åren som jag sedan inte kunnat vara med på.

På söndagen när det är två veckor kvar till loppet anmäler jag mig och ser fram emot att få köra ett lopp igen. Vad händer då?. Jo på måndag vaknar jag med halsont, det är så jag inte vill tro att det är sant. Men det är ju två veckor kvar så det hinner väl gå över. Jag är ju inte sjuk så jag är liggande, ägnar mig istället åt att fylla på i brödförrådet.

Ägnar mig också åt lite trädgårdsarbete. Finns alltid en hel del att göra. Efter att ha varit i trädgården några dagar börjar jag på torsdag eftermiddag få ont i ryggen. Slutar och går in, det blir inte bättre utan bara värre. Fredag inte bra men jag tänker att det går väl över. Lördag ännu sämre och söndagen är rent utav hemsk. På måndag ringer jag och får en tid på läkarstation där de efter nogrann undersökning konstaterar ett rejält ryggskott. Läkaren skriver ut värktabletter och ordinerar åtta stycken per dag i tio dagar. Jaha där rök årets start på Billingeracet. Nu är det onsdag och jag lyckades för första gången ta mig ur sängen själv i morse. På den nivån är det så det känns inte alls skoj. Men det är inte hela värden, det finns de som har det värre.

Nu blir det varken cykling eller trädgårdarbete på ett tag för min del. Skulle också börja bygga ställning för att kunna börja måla huset, men det får som sagt vänta. Lena är i alla fall pigg och håller på för fullt. Hoppas bara att hon inte åker på ryggskott också.