Efter att ha legat på Skövde Lasarett i fyra dagar hade jag nu kommit till Falu Lasarett. Då var jag så dålig att jag hade fullt sjå att röra högerfoten 3-4 cm. Vänsterfoten var det bättre ställt med. Då kunde jag aldrig drömma om att jag nu, efter två månader skulle ha lämnat både rullstol och kryckor.

Men det har jag, här har jag laddat upp med lite vätska samt telefon och mina öronproppar så jag kan lyssna på musik medan jag cyklar. Det blir mest "gamla" Wizex med Lena Pålsson, henne gillar jag att lyssna på. Då blir det lättrampat.

Då är det bara att trampa på då. En och en halv timme blev det idag. I km räknat blev det bara 29 (men det är väl inte illa det utan att ha lämnat altan) så det går inte fort, men bäst är väl att skynda långsamt.