Nu har det gått nio veckor sedan jag kraschade på Vätternrundan och jag rehabiliterar mig förvånansvärt snabbt.

Men nu är det så att efter nio veckors stillasittande, som visserligen har gått väldigt bra för en som i stort sett aldrig kunnat sitta still och bara ta det lugnt. Nu är det som sagt så att jag börjar längta efter att få röra mig på riktigt.

Har ju varit de senaste sex dagarna i Sälen och haft det fint. Kom hem igår och tog en tur i trädgården och våra blommor verkar också ha haft det fint.

Avslutade vistelsen i Sälen med att vara och kolla på starten till Cykelvasan. Det gjorde att nu är man verkligen sugen på att få komma igång lite med träning för att kunna vara med nästa år.

Men jag lär väl hinna ta några koppar kaffe till på vår altan innan det är dags för något som jag kan kalla träning. När jag väl sedan kan börja gäller det nog att skynda lågsamt. Det börjar dock kännas riktigt bra. Har ställt ifrån mig rullstolen för gott nu så det går åt rätt håll.