En lugn vecka är snart till ända. Största delen har bestått i lek med Ally. Här är vi i skojartagen Ally o jag.

Här gör Ally premiär på Säters MTB-bana under överinseende av mormor. Riktigt skoj tyckte Ally att det var så där kommer det att bli fler besök framöver.

Nu är vi i lekparken och då är det bara att klättra och stå i.

För att det skall vara fulländat behövs det lite fika.

Vore väl konstigt om det gick en hel vecka utan bakning. Lite Stompa blev gjort en dag.

Äntligen dags för att ta sig upp på cykeln igen. Denna gång ute till och med och i sällskap med Lisa.

En lugn tur som sig bör då jag nyss varit sängliggande och Lisa nyss fött barn. Då passade det bra att vi slog följe.

Lisa gasar på i det fina vädret, om än lite kyligt. Jag var väl för dåligt klädd, framför allt kring halsen. När jag vaknade i morse var jag lite rasslig, men ett par dagars vila till så skall jag väl göra ett försök igen. Då får det nog bli i källaren på trainern.

För övrigt kan jag inte låta bli att tänka på…

Ann Wibble, finansminister i den borgerliga regeringen i början på 90-talet som sa. ”Alla löntagare borde ha en årslön sparad på banken”. Jo jag tackar jag, det var inte, och är fortfarande inte så lätt för en lågavlönad hårt arbetande att spara ihop en årslön att ha på banken ifall det kniper. För kniper, det är precis vad det gör just nu. Vad man kan hoppas på, det är att alla företagare som nu skriker högljutt över att staten skall skjuta till pengar till företagen för att deras företag inte skall gå i konkurs, de som annars alltid värnar fri företagsamhet och att staten inte skall lägga sig i. Tänk om dessa företagare tagit till sig av Ann Wibbles råd och omvandlat det till sitt eget, alltså att själva se till att ha en årsomsättning i kassan. Då kanske de i dag inte behövt skrika ut sitt rop på hjälp. Nej så omtänksamma har de inte varit. Hur visar de då viljan att rädda sitt eget företag? dåligt vill jag påstå. Kan man annat tycka när de tar ut löner och bonusar i mångmiljonklassen och dessutom är med och föreslår stora utdelningar till aktieägarna, alltså ägarna. Vore det inte rimligt att ägarna tog lite större ansvar för sina företag. Men som en känd ”hamburgerstekare” som själv tar ut miljoner i lön sa. ”Det finns ingen i den här branschen som spar för sämre tider”. Det kanske är dags att tänka i de banorna när denna kris är över, för över det kommer den att vara en vacker dag, även om det, som det nu ser ut, är ett bra tag dit.

Ja, hur det kan gå. Från att vara hur pigg som helst hamnade jag helt plötsligt här i måndags morse.

Direkt jag kom in blev det tagning av EKG. Eftersom det visade att något var som det inte borde hamnade jag på ett rum. Under dagen togs tre hjärtprover som visade sig vara bra. Eftersom EKG visade något annat blev jag som sagt inlagd för ytterligare kontroll. Låg med EKG påkopplat hela dagen och natten.

Tisdag morgon gjorde de ultraljud på hjärtat för att se vad det kunde vara. Resultatet av det blev att de gjorde kranskärlsröntgen vilket vi ser spåren av här. Har här ett tryckförband över hålet där de först körde in en tråd av något slag för att därefter få in en tunn slang ända in i hjärtat. Hade en stor skärm på sidan om mig där jag fick se exakt vad som hände. Lite läskigt vill jag lova. Vad jag kunde se såg allt bra ut och det tyckte läkaren också vilket kändes skönt. Men då är frågan varför jag blev dålig. Innan jag blev utskriven fram mot kvällen tog de ytterligare ett prov som skulle skickas till Umeå för analys. Jag hade visst en förtjockning av hjärtmuskeln och det är väl vad det kan bero på som de ville få reda på.

Jag fick som sagt åka hem efter två dagars omvårdnad med uppmaningen att inte lyfta mer än ett kilo samt ta det lugnt i sju till tio dagar. Då passar det fint att sitta i solen och fika lite.

Tack och lov så uppmanade de mig att fortsätta med cyklingen men att ta det lugnt i början. Just nu känns det inte som något problem att avstå från träning. Men förhoppningsvis blir jag snart piggare och att då även lusten att cykla infinner sig. Ni som kan, cykla på men ta det försiktigt. Med hjärtliga hälsningar till er alla.

Började veckan med att på måndagen riva av 40 km på en timme.

Sedan kom lilla Inez och hälsade på. Då passade det bra för mig att sitta och mysa lite.

Tisdagen blev det hela tio mil i sakta mak.

Sedan for vi till Gustafs och hälsade på. Då kalasade vi på semlor. Smaskens tycker Ally.

Onsdag fick bli vilodag. Finns ju annat att göra än att cykla. Tog högtryckstvätten och körde ren gårdsplattorna. Riktigt bra blev det.

Torsdag morgon och jag är i startfållan för att riva av ett intervallpass med ett 30-tal likasinnade. Det blev cykling resten av dagarna också. Hela 35 mil denna vecka fördelat på sex pass varav ett intervallpass.

Eftersom dagens pass kördes i förmiddags hann jag med att göra en laddning bullar. Sockerkringlor närmare bestämt. I morgon blir det vilodag. Undrar vad jag skall hitta på då. Ligga på kökssoffan och käka bullar kanske. Vi hörs. Tjo.

Förutom några fina träningspass var jag till Lisa och Johan i Gustafs och hjälpte till att förbättra sjöutsikten. Så här såg det ut när vi började röja.

Några timmar senare såg det ut på detta vis. En klar förbättring.

I dag laddade jag upp med vätska för ett riktigt långpass.

Nu är jag redo.

Drygt tre timmar senare har jag avverkat tio mil och med det drygt 32 mil denna vecka. Börjar kännas som att jag återhämtat mig från alla förkylningar jag dragits med under vintern.
För övrigt så noterar jag att en viss partiledare varit vid grek-turkiska gränsen och delat ut flygblad med texten att Sverige är fullt. Man kan ju med det konstatera att han aldrig varit i Norrlands inland.

Cyklade i dag för fjärde dagen i rad. Med dagens pass har jag fått ihop en Vätternrunda på dessa fyra pass. Ojdå, bara 30,5 mil. Glömde att Vätternrundan i år är 31,5 mil.

Nu får det i alla fall räcka. Den milen får jag ta en annan gång. I morgon blir det vilodag.

Under tiden jag cyklade vräkte det ner ca 10 cm blötsnö så det var bara att gå ut och flytta lite snö. Det vräker ner så det lär bli mer skottande innan det är kväll. Förresten, vet ni varför det aldrig är någon snö på gatorna i Edinburgh? Jo alla skottar.

Vaknade tidigt och efter en snabb frukost gick jag ner i källaren för att veva runt lite på ett lugnt pass på Zwift. Döm om min förvåning när jag startade och såg att jag satt på en MTB. Tänkte att det inte skulle spela någon roll. Men ganska snart märkte jag att det gick faktiskt tyngre och saktare än vad det brukar. Nu spelade ju inte det någon roll men när jag, efter 60 km på drygt två och en halv timme avslutade passet gick jag in i menyn och valde en racer istället. Får se vilken cykel som erbjuds på nästa pass.

Då jag är en väldigt dålig skidåkare tänkte jag ta cykeln och köra en timme i samma fart som täten i Vasaloppet. Nu har starten precis gått och jag rullar på. Har satt upp en TV brdvid den jag har när jag cyklar på Zwift vilket gör att jag kan kolla Vasaloppet under tiden. Det gick så bra så hux flux var vi i Evertsberg. Men då ökade jag farten lite och trampade på ända till segraren gick i mål. Då hade jag kört hela 115 km så jag var väl i krokarna av Rättvik misstänker jag.