Mina brudar. Ines, Lena, Lisa och Ally på altanen i Gustafs, med ett litet äppelträd i bakgrunden som Lisa fick av oss nu när hon fyllde år.

Med god hjälp av Ally har jag nu planterat trädet som heter Alice. Nu är det bara att vänta några år så blir det finfina äpplen att äta.

En MTB-tur med Erik har det också blivit. Nu har vi nyss passerat Solvarbo. Fortfarande väldigt lugna turer på grund av mitt hälsoläge.

Ett par turer på racer har det också blivit.

Jag och Ally i lekparken uppe i Mora By i Gustafs.

Nu är jag äntligen på Falu Lasarett och har precis kört ett arbets-EKG. Sitter nu och väntar på att läkaren skall komma tillbaka så jag får höra resultatet.

Mycket lättad lämnar jag nu Falu Lasarett. Efter konsultation med någon hjärtspecialist fick jag det glädjande beskedet att bättre hjärta än vad jag har kan man knappast ha. Jag är fri att träna så mycket jag bara vill och orkar. Det visade sig att de små avvikelser de såg på det första EKG-provet inte var mer än normala förändringar på någon som tränar hårt. De gjorde ju även ultraljud som visade lite förstorad hjärtmuskel men som i sig inte skall vara farligt. Dessutom gjorde de kranskärlsröntgen som visade toppenresultat. Så det bästa med hela den här pärsen är väl att de såg att jag hade förhöjdt kolesterolvärde. Med hjälp av medicin har det nu sänkts till hälften och ligger med marginal under gränsvärdet. Toppen toppen.

Innan vi lämade Falun blev det en fika på Focus. Lena smaskar i sig en biskvi.

Själv tog jag något wienerbrödliknande med jordgubbar på. Gott gott. Men det är väl just sådant man skall vara sparsam med om man vill ha hälsan i behåll.

På kvällen blev det en rejäl cykeltur, avdelning mycket hårdare än på länge. Trots det kände jag mig mycket piggare än på länge. Det har verkligen slagit sig på psyket när man gått kring och oroat sig för hjärtat. Hoppas nu att jag har många år framför mig på cykeln.

I morse tog jag reda på lite surdeg som fick bli småfrallor. Ekologiskt rakt igenom, så skall det va. Hoj hoj.