Men vi tar det väl från början. Sista förberedelserna inför start på Engelbrektsturen. Varmt, ja så det räcker. Sist jag körde ett lopp var Billingeracet i våras, då var det regn och två plusgrader under hela loppet, nu ser det ut som något helt annat.

Min cykel ligger här någonstans. Nu är det bara att vänta en timme till start.

Väntar gör man nog klokt i att göra i skuggan en dag som denna.

Torrt så dammet ryker när de första kommer farande.

Längst till höger ser vi Emil Lindgren, med orange framgaffel ser vi Matthias Wengelin, här går det undan vill jag lova.

Dammet har inte lagt sig när jag kommer farande efter ca fem km.

Efter 35 km är det varvning och jag stannar till hos Erik och får en ny flaska med dricka. Går åt en del i värmen. Har dessutom gått ut lite för hårt så nu gäller det att ta det lite lugnare ett tag så jag orkar i mål.

Men det gäller ju att fara vidare om jag skall komma i mål någon gång. Men i detta skede kan jag erkänna att jag var lite avundsjuk på de som idag bara åkte 40 km.

Jag kom ju faktiskt i mål, brukar ju tack o lov göra det. Det gick faktiskt över förväntan också vilket var skoj. Tiden blev 3,19,42 vilket inte är något att säga om. Vill jag ha bättre tid är det bara att träna mer, och det vill jag ju.

En kopp kaffe på det satt fint, funderar redan på nästa lopp som är Cykelvasan om tre veckor. Hoppas på lite svalare väder då, ja varmare lär det ju knappast kunna bli. Idag var det Erik som var med och supportade och höll i kameran. Det tackar jag för. På återseende!