Ja idag får Gamle Svarten vila och jag tar sällskap av Scott istället. Det börjar ju lukta vår och det är dags för lite skogskörning.

Det var längesen jag var ute på så här fina ställen. Men nu ska väl även jag våga mig ut i skogen. 

Doften av nyhugget timmer istället för doften av avgaser, det är fint det. Men jag blev brutalt medveten om att min kondis är närapå noll. Det är en sak att ligga på asfalten under bekvämlighets flagg, det går väl bra i flera timmar som jag praktiserat på slutet. Men nu, när jag gav mig iväg ut lite i skogen, oj oj vilket uppvaknande. Det var drygt det. Nu är det flera månader med uppförsbacke, men skam den som ger sig. Bara att hålla i. Vi hörs!