Vilket gäng vi blev idag. Hade kommit överens med Steven och Johan om att vi skulle ta en tur. Döm om min förvåning när vi blev hela sju stycken som samlades hemma hos mig strax före nio. Fr v, jag, Steven, Anders, Johan, Timo, Kent och Tomas. Skoj skoj och sen bar det av.

Kallt som tusan var det i början, hela åtta minusgrader men med rätt klädsel så var det inga bekymmer. Bara att gasa, även om jag inte har så mycket att gasa med så gick det bra ändå. De andra turades om att låta mig ligga på rulle. I alla uppförsbackar som det finns gott om hann de köra sig trötta så jag tror de blev nöjda när vi var hemma.

Fint fint, bara att njuta av vad naturen bjuder på.

Gasa på bara.

Här tar vi det lite lugnt ett tag.

Nu har vi tagit stora backen i Grängshammar. Då är alla riktigt trötta.

Lika bra att ta en till då ifall någon har några krafter kvar.

Nu har vi passerat Silvbergs gruvhål så då är det bara utför kvar. Dags att njuta i solskenet. 

En härlig tur blev det. Tack allihop för att ni kom och körde med mig. Skoj skoj. Vi hörs!

Efter lördagens hårdkörning då Steven och Johan körde slut på mig så lät jag söndagen vara den vilodag den är. Men nu är det måndag och då passade jag på att ta en riktigt lugn och njutbar distansrunda. 35 km i makligt tempo kändes bra. Riktigt bra till och med. Hej så länge!

Idag blev det en runda med Steven och Johan. Som vanligt när jag åker med Steven så vet jag inte vart jag har varit. Det är tur att jag har en GPS så jag kan kolla när jag kommer hem. Här har vi i alla fall nyss passerat grisfarmen i Stora Skedvi.

Nu har vi åkt några mil och det är dags för en liten återhämtningspaus. Gäller att trycka i sig lite energi när man är ute på sådana här turer. Det var en riktig lortrunda bitvis, när det inte var lortigt var det istället riktigt halt. 

Efetr tre och en halv timme var vi i alla fall hemma igen. Som ena riktiga lortgrisar såg vi ut alla tre. Men vad gör det. Några till sådana här turer så står det inte på förrän man kan börja känna sig som en MTB-cyklist igen. Har ju varit ett år som går till historien med besvärligheter för min del. Men nu är jag så smått på gång igen. Halloj så länge!

Idag kändes det jobbigt så jag tog ledigt några timmar på eftermiddagen och for hem och svida om till cykelkläder. Här står jag beredd att ge mig iväg på en rekreationsrunda. Puh vad tunkt det gick i början. För att jäklas lite extra med kroppen for jag upp till Lodstöparbo.

Nu är jag framme vid stigen som går ner mot Dalkarlsnäs. Det står inte på förrän det är mörkt men jag har ju bra lyse på hjälmen så det är inget att fundera på. Kändes bättre ju längre jag körde så det blev en runda runt Sävstjärn innan jag satte av mot Solvarbo. Ja nu är jag hemma igen och pigg är jag som aldrig förr. Det blev ju en runda som till och med kan klassas som en träningsrunda. En cykeltur i skogen är allt bra medicin det. Hej så länge!

Ja så länge man är pigg är det inget att fundera på. Då bangar man inte ur bara för att det är mörkt. På med lampan och iväg. Efter ett tag kom jag på att jag hade inget baklyse. Det sitter ju på min andra cykel, den med dubbdäcken på. Ingen reservlampa på styret heller. Jag hade ju tänkt köra runt Ljustern och åka i lite uppförsbackar, så lagomt roligt om lampan slocknar och man är utan reservlyse. Det gick dock bra hela vägen så det blev en alla tiders runda, även om kondisen inte är som man önskar. Men jag jobbar på det!

Vi hörs!