PÅ LÖRDAG ÄR DET DAGS FÖR LIDINGÖLOPPET! 

Jag ska springa med Glädjeknuff och starat kl 14:00

Glädjeknuff är en ideell förening med målet att ge funktionshindrade barn och ungdomar löparupplevelser i rullande form. Ett gäng entusiastiska springare som erbjuder äventyrslystna unga riddare stunder att minnas, från utkiksplatsen i joëlettenssäte (en snabbrullande och terränggående enhjuling till rullstol, som förs framåt av två löpare).

se mer om det här 

http://gladjeknuff.se/

Kanse ses vi på LIDINGÖ ? 

Tjing 

Maria här: 

Det här med planering är kul tycker jag. Det får mig att ha något att se fram emot och får mig motiverad. Men det är också lätt att fastna i planeringen och missa att njuta av här och nu. 

Jag själv befinner mig i ett fint flow och en bra balans mellan här och nu och planering som får mig att styra båten i den riktning jag vill. 

I fredags tog jag en cykeltur över slätten och funderade på min höst, vinter , vår och sommar. 

Jag planerar att ägna mig åt min familj och mina vänner och när det gäller min familj så kräver detta en del planering från min sida. Planering för att få saker gjorda. Det räcker ofta inte att säga att man ska när det handlar om saker man har svårt att få till. Man måste också planera när och hur. Det har jag gjort. 

Vad gäller träningen så behöver jag inte planera - det blir ändå. Jag kommer inte planera min träning in i minsta detalj, jag anser inte att jag som motionär behöver det och jag blir dessutom mer resultatfokuserad än vad som är hälsosamt för mig om jag håller på så. Några framtida planer har jag dock och dessa är att under hösten springa så mycket som möjligt och köra två ultramaror. att under vintern simma och styrketräna i förebyggande syfte. Jag kommer under våren att cykla och springa så mycket motionslopp som jag får in. Och i sommar ska jag cykla mellan Trondheim och Oslo, köra två halv Ironman ( om de passar kalendern, vi får se när de lägger ut tävligskalendern) samt köra en Ironman. 

Man måste ju vara ute cirka ett år i förväg nu förtiden om man vill delta i de stora loppen. 

Bra eller dåligt ? 

Jag vet inte om jag tycker att det är så bra. 

I veckan som gick kunde man delta i 4-5 olika motionslopp i Linköpingstrakten för mellan 0 och 150 kronor. De flesta åkte nog ändå till Stockholm, dit en enkel resa kostar mer än 150 kronor, och körde halvmaran. Why ? 

Jag har mina teorier, det handlar om att dessa stora lopp är de lopp som folk och folks omgivning känner till, det handlar om att man inte riskerar att komma sist och det handlar om den speciella stämning som råder på de stora loppen. MEN det är de små föreningarna runt om i landet som ordnar de små loppen som är idrottsSveriges framtid. Det är här som barn och ungdomar skolas. Utan föreningar, ingen organiserad idrott för barn. 

Personligen gillar jag skarpt de här småloppen och deltog i två av dessa under veckan som gick. 

13 damer på startlinjen och jag fick springa fort för att inte komma sist. 

Nu ska jag springa fort till skolan 

TJING från slätten och hoppas solen lyser på er i veckan!