Ja idag blev det en runda som heter duga. Som vanligt var det en salig blandning av alla tänkbara underlag, både uppför och utför. Ja jäklar vilken skillnad det är på MTB-körning jämfört med racercykling. Puh säger jag bara, vad drygt det är. Men skoj, framförallt i detta härliga sällskap.

Eftersom jag aldrig är säker på att orka vara med ända till slutet så bad jag idag om att få ta en bild då alla var samlade. Här är vi strax före avfärd och det är väldigt mörkt på himlen. Enda hållet det såg skapligt ut var mot Risshyttan, alltså drog vi ditåt.

Efter att ha varit dessorienterad vid vissa tillfällen var vi plötsligt vid gruvhålen i närheten av Magnilbo. Fredrik föreslog att det vore fint att ta en bild i denna miljö och det nappade jag direkt på, trött som jag var så såg jag en chans till en vilopaus. Tänkte ett tag slunga i cykeln i gruvhålet men då ingen av mina kompisar hade någon pakethållare som jag kunde få åka på tillbaka fann jag för gott att slå denna tanke ur hågen.

Här är banprofilen på dagens körning och bilden från gruvhålet är vid 18 km. Kolla höjdskillnaden mellan 15 och 17 km så förstår ni att jag var trött där. Någon sa att det är Säters längsta uppförsbacke och jag är beredd att hålla med.

Lägger in hela banprofilen ifall någon är intresserad att se vart vi varit, själv vet jag som sagt knapp det. Men det är bra när man har en GPS så kan man ju kolla när man kommit hem. Det skall jag göra nu.

Nu blir det att ta det lugnt för egen del så får vi se om jag klarar av Cykelvasan till helgen. Om detta ber jag att få återkomma. Övriga som har kraft och lust kan samlas för en tur redan på onsdag. På Kampvägen i Dalsbyn. Tjejer 18.00 och en grabbgrupp kl 18.15

Själv säger jag God Natt och på återseende!