Ja visst är det så. Att man inte skall träna o tävla när man
är krasslig eller är lite halvskadad vet väl alla, även jag.  Hur lätt är det inte att avråda andra att anstränga sig när dom har några krämpor av ovan nämnda slag, men varför skall det då vara så svårt att själv avstå när man borde. Vad är det nu då han har på gång tänker någon.  Jo det började faktiskt redan första måndagen på semestern. Jag var ju upp till Vansbro som jag tidigare skrivit om och kollade på Triathlon, blev ju till och med så sugen så jag bestämde mig för att försöka vara med på denna tävling nästa år. En halv Ironman. Vad har nu detta med min första måndag på semestern att göra. Jo, där uppe slutade min kamera att fungera. Som alla vid det här laget vet så använder jag kameran ganska så flitigt. Jag var alltså in på fotoaffären i Säter på måndagen efter och köpte en ny kamera. När jag gick ut därifrån så snubblade jag och gjorde illa mig i höger fot något alldeles förskräckligt. Den fot som jag blev stelopererad i 2004. Jag har sedan på skoj sagt att enda fördelen med det är att nu kan jag i alla fall inte stuka mig. Men ack vad fel jag hade. Man har ju många leder i en fot så det är klart att visst kan man göra illa sig trots det. Jag började då käka Pronaxen vilket väl inte kanske är så konstigt. Det som däremot kanske inte var så bra för läkprocessen var att jag ställde upp på Utmaningen på Säters Triathlon redan på lördagen, alltså bara fem dagar senare. När jag kom i mål hade jag riktigt ont så jag fortsatte med mitt pronaxenätande en vecka till. Efter denna vecka sa magen ifrån. Efter att både Lisa, Lena och Maria sagt åt mig att det är nog dags att besöka doktorn så
ringde jag dit på onsdag morgon. Redan kl 10.30 fick jag komma dit. Läkaren
skrev direkt en remiss för röntgen på Falu lasarett. For dit på direkten, redan
kl 13.45 lämnade jag lasarettet med ett utlåtande i handen. Snabba ryck inom
sjukvården vill jag lova. Dom skriver ju visserligen inte så vanligt folk
begriper så jag for ut till läkarstation igen och fick träffa läkaren nästan på
en gång. Vad dom kunde se var att jag hade fått en skada i foten och att
läkningen hade börjat. Det lät väl bra. Men då, just då ställde jag väl fel
fråga insåg jag ganska snabbt. När jag frågade hur lång tid det tar innan jag
får börja springa igen svarade läkaren.” Om jag ville skulle jag kunna skriva
ut medicin så att du slipper ha värk, men det gör jag inte för då står det väl
inte på förrän du är ute och kutar igen. Det är nog bättre att du har lite ont,
då kanske du håller dig lugnare.” Ja, det ligger nog något i det, tänkte jag för
mig själv.

  Nog är det väl fint att sitta o ta en kopp kaffe o titta på blommorna, men visst vill man kunna rör på sig också.

Men tänk hur det är. Det många ser fram emot att få göra på
semestern, ligga i hängmattan, sitta o läsa en bok i en skön vilstol eller
ligga vid badet och sola. Tänk att en sådan drömsemester kan vara rena
”mardrömssemestern” för oss andra. Jag tror att många av er som läser det här
håller med mig. För visst är det väldigt trist när man inte får röra sig var o
varannan dag. Så just nu struttar jag mest kring i trädgården med mina gamla
kryckor som jag fick 2004 när jag blev opererad i foten. Det var ju tråkigt att
dom skulle komma till nytta igen. Men jäklar vad skoj det var att vara med på
Utmaningen på Säter Triathlon, nästa år hoppas jag att vi ses på Vansbro
Triathlon, då är siktet inställt på en halv Ironman. Jag måste nog bara bli
lite förståndigare och kanske börja lyda mina egna råd som jag brukar ge till
andra. För det är ju så att man blir aldrig skadad av att avstå ett träningspass,
däremot har många dragit på sig en skada genom att inte avstå ett träningspass
när dom borde. Var rädda om er och varandra så ses vi snart på banan igen.

Tjingeling tjingeling. SimmaCyklaSpring.

 

Nina

31 juli 2011 20:08

Hej Kalle ! vad tråkigt att höra, men då får du göra som doktorn säger nu då så du blir frisk snart. Hälsa Lena, var så kul att se er i Malung :) Mvh//Nina

 

Maria

31 juli 2011 22:47

Bra att skadan läker , med tråkigt att du är skadad naturligtvis ! Jag håller tummarna för att det läker så snabbt som möjligt och att du håller humöret uppe och kan träna bra snart igen ! Njut nu allt du kan av vilan och semestern ; du har ju förresten tid att läsa nu .. jag har ett tips ; BORN TO RUN ....... mycket bra ! / maria

 

Kalle

1 augusti 2011 10:12

Tjena Nina! Alltid trevligt att träffas, hoppas vi ses snart igen, både på dansbanan och löparbanan.

Ja du Maria! Jag får väl försöka njuta av ledigheten. Nu är det tråkiga att sedan jag skrev ovanstående inlägg så råkade jag trampa så illa så jag var tvungen att åka till akuten igen. Blev röntgad på direkten och dom kunde konstatera en ny spricka i yttersidan på foten. Vad skall man säga??? Dom skrev ut riktiga värktabletter som Lena är ner till apoteket o hämtar nu. Läste nyss i dagstidningen om Susanna Kallur som fått fyra säsonger spolierade på grund av skador. Då skall inte jag som gammal motionär misströsta över att få vila en månad eller två. Och du, boken är beställd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha cyklat inne hela vintern var det till slut dags att byta kedja på racern. Visserligen satte jag ner den i källaren igen för det blir att köra MTB nu till att börja med när jag börjar med utecykling.   Har även köpt ett par watt...

Ja här är det full fart så jag kommer mig knappt för att skriva. Mycket källarcykling har det blivit. Nu är jag redo för ett av vinterns många pass.   Fick "låna" två av barnbarnen ett par dagar, och nätter. Här är det sängdags och sagoläsn...

Idag tog Lena o jag till att börja med en promenad vid Hundfjället.  Johan, Inez, Lisa och Ally tog några vändor i slalombacken.  Här bär de iväg i stora liften.  Efter ett tag satte jag igång att grilla korv.  Lena håller koll...

Idag skulle vi till en stuga på fjället, här är jag och Ally före avfärd.  Inez och Lena har tagit plats på skotertaxin för fjällturen.  Lisa och Johan åkte skidor så vi blev fotade när vi hann ikapp dem.  Nu är vi framme. Sista bit...

  Tidigt i morse for jag och Lena mot Sälen. Nu är vi vid Pyramidbageriet i Dala-Järna. Där fyller vi på brödförrådet.  Sen stod det inte på förrän vi var vid fiket i Vansbro.  Mycket gott finns det att välja på där.  Kaffe och sm...